Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott några få år in i den nya tiden lefde tre andre
karolinske diktare: Olof Broms, Johan Lindestolpe och Johan Risell.
Broms och Risell äro för eftervärlden mera bekanta än både
Linde-stolpe och Possieth. Af Broms har Carlsson och Sahlstedt
meddelat några dikter. Den senare berömmer Broms, särskildt hans
kväde öfver de 1708 drunknade fröknarna Hiärne. Detta kväde
har väl annars genom sina plattheter orsakat B. E. Malmströms
orättfärdiga generella omdöme om denne diktare, som enligt fru
Nordenflycht »till poet var född» och kunnat hinna långt om han
blifvit »af konsten understödd». Broms stod v. Brobergen och
Ru-nius nära. Liksom den senare hade han svårt att lefva i ordnade
förhållanden. Han lär också sorglöst spridt omkring sig visor utan
att bry sig om författarskapet. Flere tillfällighetsdikter af honom
kunna emellertid ännu uppsökas i våra bibliotek; så ett rätt ledigt
kväde vid Lor. Westmans och Marg. Lorentz’ bröllop 1718 med
den betecknade titeln »En grönskande Ähre-Lager» *).
Johan Lindestolpe är af eftervärlden nästan alldeles förgäten
såsom svensk skald och var väl redan under sin lifstid mera känd
såsom latinsk. Några af hans latinska uppvaktningskväden till de
kungliga blefvo dock öfversatta till svenskan, såsom elegierna »ad
urbem Benderam». I flera af sina läkareskrifter bifogade Linde-
Possieth upptages icke i Holmia literata, men i en skalderevy af O.
Lind-steen (1715) omtalas »J. P.* Hos Stiernman, Plantin och Lidén förekommer
han också nämnd. Den sistnämnde finner en hans grafskrift öfver Lago Hest«
schour 1708 »vacker nog». Possieths son Carl Possieth uppträdde redan nu
någon gång såsom tillfällighetspoet.
*) Hanselli har icke lyckats samla många dikter af Broms. Samtida
vittnesbörd om dennes rykte som skald äro Lindsteen och Stiernman. Broms,
som tjänstgjort såsom hofpredikant hos förnäma herrar, slog sig »på slutet till
liderlighet, af desperation», enligt Lidén; det var väl därför Arw. Horn »hårdt
handterade honom». — Broms var också bekant såsom latinsk poet (en af
Wåhlberg B. tillerkänd dikt till Ulrika Eleonora frånkännes honom af Älf).
Hans »Poetiska Tankar» öfver Runii Dudairn citerades redan af Pratenius och
därefter af Atterbom. — B. har ock efterlemnat ett par likpredikningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
