Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppskrämde de svenska myndigheterna för det hotande
»pietiste-spöket», och som orsakade utfärdande af varningar och kgl.
skrif-velser däremot samt mot den Hallensiska teologien både under
Karl XI:s och Karl XII:s regering.
Det egentliga Sverige berördes af den nya rörelsen först
under följande decennium. På 1720-talet steg, såsom vi skola finna,
den pietistiska rörelsen till sin höjdpunkt. Den orsakade väl
åtskillig oro i den svenska kyrkan — liksom svärmaren Dippels
uppträdande här i slutet af nämnda årtionde — men kyrkan i sin
helhet blef häraf ingalunda skakad, många landsändar blefvo icke
en gång däraf berörda. Det var mest i de större städerna,
sär-skildt Stockholm, samt i närmast omgifvande Iandsbyggd, som
pietismen och Dippelianismen florerade.
Att den svenska kyrkan så länge och till så stor del
skonades från stridigheter och angrepp, härför har den förnämligast att
tacka sin fasta organisation och sina utmärkta lärare.
Det var en präktig stam, som från karolinska tiden öfvergick
till den följande, äfven och framför allt på kyrkans område. Låtom
oss kasta en hastig blick på dess förnämste representanter.
Äkebiskopsstolen var jämförelsevis mindre väl beklädd. Den
gamle Mathias Steuchius, som vid 70 år blifvit Spegels efterträdare,
ingrep icke mycket i landets andliga utveckling. Hans son och
efterträdare Jöns Steuchius, en något mera litterat person med fin
bildning, var gent emot hofvet och de högt uppsatte alltför
efter-gifven och fick äfven därför framdeles lida smälek. Domprostarne
och de öfrige teologerna i Uppsala hafva ofvan omtalats.
Lund var i kyrkligt afseende bättre lottadt. Biskopen Jonas
Linnerius ansågs för en utmärkt stifts-chef, om än icke litterärt
framstående. Andreas Rydelius, som blef hans efterträdare, hörde
däremot till landets mest framstående teologiska författare, I
Dip-pelska frågan gjorde han också det kraftigaste inlägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
