Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära slottet gaf han åter prinsen tre guldkorn; det ena
skulla han kasta i vaktrummet, det andra i prinsessans
gemak, det tredje i hennes säng. Men räfven varnade
honom för att kyssa prinsessan. Prinsen gick till slottet
och gjorde med guldkornen, som räfven sagt, och så föll
der sömn på alla, men då han tagit prinsessan på sina
armar, glömda han, vid åsynen af hennes skönhet, räfvens
varning och kysste henne. Då vaknade både hon och
alla de som i slottet voro; prinsen blef tagen till fånga
och satt i ett svårt fängelse. Här kom åter räfven till
honom och förebrådde honom hans olydnad, men lofvade
att hjelpa honom äfven ur denna olycka, om han ville
svara ja på allt hvad de vid domstolen frågade honom om.
Prinsen lofvade detta med glädje och tillstod nu vid denna
domstol, att han velat stjäla prinsessan, samt att han var
en mästertjuf.
Då konungen förnam detta, sade han sig vilja förlåta
fångens brott, om denne i närmaste konungarike ville åt
honom stjäla hästen med de fyra guldskorna. Äfven
härtill sade prinsen ja, och då han kommit ett stycke från
slottet, träffade han räfven, och de fortsatte färden
tillsammans. När de kommo till resans mål, fick prinsen för
tredje gången tre guldkorn af räfven, med tillsägelse att
kasta det ena i vaktrummet, det andra i stallet och det
tredje i hästens spilta. Men räfven sade honom, att öfver
hästens spilta hängde en präktig guldsadel, den skulle
han ej röra, om han ej ville bringa sig i nya bryderier,
värre än de han sluppit från, ty då kunde räfven ej mera
hjelpa honom. Prinsen lofvade att denna gång vara
stånd-agtig. Han kastade guldkornen der han skulle, och löste
hästen, men så fick han syn på guldsadeln och tyckte,
att ingen annan än den kunde passa till en så vacker häst,
hvilken dertill hade guldskor. Men som han sträckte ut
handen för att taga guldsadeln fick han af någon osynlig
varelse ett så hårdt slag öfver armen, att den domnade.
Då kom prinsen till besinning af sitt löfte och sin fara,
och ledde ut hästen, utan att mera se på guldsadeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
