Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde detta, minskades hans sorg, och han sade sig vilja
draga ut i skogen och söka sin drottning och sina barn.
Fann han dem, skulle han återvända till sitt slott, men
fann han dem icke, återsåg han det aldrig mera, och då
skulle hans förnämste tjenare, den som räddat drottningens
och prinsarnes lif, blifva konung i hans ställe.
Så drog konungen ensam ut i villande skogen och
vandrade der hela dagen, utan att se en enda menniska;
så gick det äfven andra dagen. Men på tredje dagen kom
han på långa omvägar till den lilla kojan. Han gick in
och bad att få hvila sig en stund på bänken. Drottningen
och prinsarne voro der inne, men hon var fattigt klädd
och så sorgsen, att konungen ej kände henne igen; ej
heller tänkte han, att dessa två gossar, som blott voro
klädda i grofva skinn, voro hans söner.
Han lade sig ned på bänken, och trött som han var,
somnade han snart in. Men bänken var smal, och under
sömnen föll konungens arm ned, så den hängde utanför
bänken.
«Min son, gå hän och lägg upp din fars arm på
bänken!» sade drottningen till den ene prinsen, ty hon
kände väl igen konungen, fast hon ej vågat gifva sig till
känna. Gossen gick bort och tog konungens arm, men
slängde den hårdt, som barn pläga, upp på bänken.
Dervid vaknade konungen, troende sig hafva råkat in
i en röfvarkula, men han beslöt hålla sig stilla och låtsa,
som han allt jemt sof, så finge han väl erfara, hvad det
var för folk i stugan. Så låg han stilla en stund, men då
ingen rörde sig der inne, lät han sin arm glida ned från
bänken. Då hörde han en kvinnoröst säga: «Min son, gå
du och lägg din fars arm upp på bänken, men släng den
ej så, som din bror gjorde!» Derpå kände han, att små
händer sakta fattade om hans arm. På rösten hade han
igenkänt sin drottning; nu slog han upp ögonen och såg
henne och sina barn.
Då steg han upp, slöt dem alla tre i sin famn och
förde dem sedan, tillika med mannen i skogen, hans häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
