Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det angifna stället och hemtade svartkonstboken; men då
han hade ridit en stund, fick han så stor lust att läsa deri,
att han slog upp boken der han satt på hästryggen. Han
hade dock ej läst länge, förrän en hel flock tjensteandar
omringade honom, frågande hvad han befalde. I
häpenheten visste han ej att gifva dem någon annan befallning,
än att de skulle stensätta vägen efter honom. Derefter
satte han af tvärs öfver åkern, men hur fort han red, så
stensatte de farliga arbetarne lika hastigt, så de jemt voro
honom i hälarne. Emellertid märkte presten oråd, der
han satt i prestgården, och skyndade sig att möta drängen;
han ryckte svartkonstboken från honom och började läsa
så att tjensteandarne försvunno. Det var hög tid, ty
annars hade de dödat både häst och karl.
I Björnekulla klint, säges det, bor der ännu troll, ty
det skall ej vara så mycket länge sedan, att en man, som
körde der förbi, kände den skönaste lukt af nybakadt bröd.
Som han då satt och undrade härpå, emedan hvarken hus
eller gård fans i närheten, kom en af trollens kvinnor ut
ur klinten och frågade, om mannen ville smaka hennes
nya bröd. Han tackade och tog emot ett stycke, som han
åt upp, utan att taga den minsta skada deraf. Der på
orten går äfven en sägen, att ett par små troll en gång
kommit in i en bondgård och bedt att få låna något af
morans julöl, ty deras eget var slut. Hon bjöd dem då
trästånkan, ty hon tyckte, att de ej kunde orka bära mera,
men de svarade, att de ville helst ha en tunna. Detta
fingo de då äfven, och när de senare bar hem den, sade
de, att, till tack för morans hjelpsamhet, hon aldrig skulle
sakna öl. Hon kunde bara tappa ur tunnan, den skulle
aldrig upphöra att rinna, bara kvinnan aktade sig för att
taga ur sprundet och titta ned i tunnan. Detta var vid
jultiden; men då tunnan tycktes vara lika full när det led
emot påsk, fastän der tappats ständigt derutur, så kunde
moran ej längre styra sin nyfikenhet. Hon tog sprundet
af, kikade ned och såg blott mögel och spindelväf; men
från den stunden var det också slut med ölet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
