Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få sig en sinkadus, som annars vankas, om man ser i
hufvudstolen.
I skogarne är der dock helt andra varelser, än ute
på slätten. Som jag nyss sa’, kom jag att tjena under
Skabersjö gård, och i skogarne deromkring fans
skogsmannen. Han gör ej det ringaste ondt, utan bara kommer
in i husen för att värma sig. Det värsta med honom är,
att han tar så stor plats och att han alltid vill ligga
framför ugnen. Han har så hiskligt långa ben; men ger man
honom rum, så lägger han dem i ring omkring sig så
godt han kan, och bemötes han vänligt, så kommer han
sedan släpande med hela stora träd och vill lägga dem på
spisen.
Deremot hörde jag aldrig, att skogsnuan fans i de
skogarne. Men på Vättinge, der kunde man få se henne
vid högljus dag. Hon gick klädd som en fin dam,
spatserade i trädgården och gick stundom ända in i köket,
men ingen brydde sig om henne, ty då hon vände ryggen
till, sågs nog hvem hon var. En gång hade en torpares
hustru mist ett får, och hon med flere af gårdens folk
sökte det i skogen. Då mötte de skogsnuan, fin och
grann framtill som alltid; hon slog till ett gält skratt,
men folket vände sina tröjor och följde efter henne, så
funno de också fåret.
Vid Råbelöfs gård är der godt om lyktemän; min
hustru, som ett par år var städerska der, kunde stå vid
fönstret och se dem springa öfver markerna med sina
landtmätarekedjor. En gång rände hon ut, för att se hvad
det var för folk; betjenten skrek på henne, att hon var
tokig, men hon for af till den plats der hon sett dem,
men borta voro de, hon hörde kedjorna rassla. Gårdens
nattväktare såg ofta, hur en af godsets forne egare kom
om nätterna i sin granne vagn med fyrspann, kusk och
betjent körande rakt öfver taken ned på gården framför
stora trappan. Dörrarne till förstugan slogos upp,
våningen blef upplyst, som till det största kalas. Men då
väktaren frågade betjenterna, om de ej märkt att der varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
