Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken kunde tysta jetten ifall denne blef för stortalig,
som gaf bönderna annat mod. Hasenkam svor högt vid
alla skyarnes åskor, att han med lätthet skulle besegra
denne skånske Åsa-Tor, om det kom till ett nappatag
dem emellan.
Men Tufve Jönsson i Dufvestubbe var ej den man,
som onödigtvis gaf anledning till att få visa sin styrka;
derför sände Hasenkam honom bud, om han ville inför
vittnen pröfva sin styrka i en brottningskamp med honom.
Tufve tyckte det var en medelmåttig ära, att slå en
storpratande jette till marken, men Hasenkam brann af lust
att besegra Tufve och lofvade denne eketimmer ur sina
skogar till en huslänga, om bonden kunde besegra honom.
Dag utsattes, folk samlades för att åskåda kampen. Om
utfallet af denna vittnar ännu i da? det ovanligt grofva
eketimret i en af Dufvestubbes ladugårdsbyggnader; till
sina öfriga storverk lade nu den skånske bonden det, att
hafva besegrat «jetten Hasenkam».
Tufve Jönsson blef sig lik äfven efter denna seger,
han lefde sitt lif som en sträfsam frälsebonde, samlade
sig förmögenhet och uppfostrade sina barn i den tidens
anda i tukt och Herrans förmaning; men aldrig sparade
han sin kämpestyrka, då det gälde att taga ett karlatag.
En afton, då Tufve gick hemåt från ett besök hos en sin
granne, hörde han på afstånd männer hojta och ropa,
som om någon hade kört omkull och ej kunde komma
til rätta med hästar och åkdon. Tufve gick ned till vägen
och fann der män från staden, hvilka varit och köpt sig
timmer och «gagnsvirke» längre upp i skogsbygden. En
af deras «ökar» hade kört ned i diket, timmerstocken —
somliga mena att det var axeln till en väderkvarn — hade
fallit ur vagnen ned i gropen, och huru männen nu
hojtade och lyfte, förmådde de ej rubba stocken ur fläcken.
Tufve kom nu till stället och såg deras missöde. «Vagnen
står för långt från gropkanten», anmärkte han blott, och
då denne stod der Tufve ville ha den, gick han ned i
diket, spottade i händerna, lyfte ensam upp kvarnaxeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
