Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För hvarje år som gick, sköt hasseln nya kvistar,
och mannen hoppades att der snart skulle vara så
många, att han af dem kunde fläta en vagga; för att
få ett gossebarn att lägga deri, blefve väl något råd,
menade mannen. Men — ja, det är nu öfver sextio
år sedan — kom befallning, att slottsgrafven skulle
igenfyllas; då nedhöggs hasseln af okunniga menniskor,
och dermed försvann för prinsessorna det sista hoppet
om räddning, så vida ej på samma ställe en ny
hasselbuske uppväxer.
Min pappa, prosten, sade ingenting emot, då
skolmästaren berättade denna historia, ty han hade
sjelf varit med vid en mans likfärd, då hvar och en
kunde märka, att det kom att stå hårdt, om denne
döde skulle finna frid och hvila. Det var just X.,
en tjensteman, om hvilken bönderna alltid plägade
säga, att i det hus der han blef satt i högsätet, der
stod armod och lurade bakom dörren, och det var
en känd sak, att han ej på hederligt sätt skrapat i
hop sin stora rikedom. Nå, det gick galant medan
han lefde; alla bockade och krusade för honom i
ansigtet, men förbannade honom på ryggen. Men när
nu hans likkista stod på den förspände likvagnen,
prestafver och likföljet stodo redo, och hundratals
åskådare gapade på ståten, då ville ej hästarne ur fläcken,
hur än kusken manade på dem. Djuren bara
stampade och skälfde, folket hviskade; den dödes familj
gret af blygsel öfver detta uppträde. Då gick
ändtligen två äldre herrar af likföljet fram, togo
hufvudstolarne af de darrande hästarne och ledde dem så
fram till kyrkogården. Det var klart för alla, att
någon af de många, som X. hade bringat i olycka
och som före honom gått ur tiden, nu osynlig för
menniskorna, men synliga för hästarne, hvilka liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
