- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
315

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nils var gift, och han omtalade ofta, att under
den tid hans hustru gick med deras första barn, var
hon ständigt förföljd af en varulf. Som der i
nabolaget ej fans någon gosse för kvinnan att låna till
ledsagare, då hon skulle gå något ärende om kvällarne,
fick alltid mannen sjelf gå med henne, ty det är en
känd sak, att varulfven ej angriper en fruktsam kvinna,
då hon har mankön med sig. Men Nils och hans
hustru sågo honom ofta lunka efter dem på något
afstånd, och de visste äfven hvem han i verkligheten
var, det vill säga, som menniska.

Ett par år derefter deltog Nils i linbrytningen
hos en bonde. Som vanligt vid sådana tillfällen, var
der om natten, då linet torkades, mycket folk i
brytstugan samladt till lekar och upptåg. Bland
ungdomen var der då ett par tjenstpigor, som gingo i
väntande dagar och derför höllo sig stilla och afsides för
sig sjelfva, eller sysslade med elden, medan de andre
lekte och rasade. När det lidit ett stycke fram på
natten, kom der en varulf och tittade in genom
dörren. Alla förstodo, att besöket gälde pigorna, men
då der var nog af karlar inne i brytstugan, så brydde
man sig i början ej stort om gästen. Men efter en stund
trädde han in och började närma sig de två pigorna.
Detta tyckte Nils och flere med honom var allt för
fräckt och närgånget af varulfven; derför togo
drängarne käppar och jagade honom ut och ned i en
vattenpöl utanför brytstugan. Här piskade de
varulfven, så han skrek jemmerligt; i synnerhet var der
en dräng, Per Vestgöte, som gaf honom sitt lifsbröd,
ty dagen efter spordes det, att den man der i byn,
som man visste vara varulf, låg illa slagen i sitt hem,
och kort derefter dog han.

Man kunde väl vara frestad att tvifla på slika
historier, om ej äfven bildadt folk sett saker, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free