- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
280

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för sed, då dragarne första dagen skulle ut på
vårarbete, skulle de selas på och spännas för med
vantbeklädda händer. Sedan kom husmodern ut på
gården och gaf hästar och oxar malt, hvaraf hon äfven
kastade tre näfvar fulla öfver dem; derefter leddes
de öfver en yxa, lagd i porten. Detta allt skulle
skydda djuren för olycka. I denne by var nog också
i den tiden godt om hvarjehanda trössale, ty en gång
voro bymännen församlade hos en bonde, och som
de sitta der och öfverlägga om byns angelägenheter,
får en af dem se en liten, liten en, med grå kläder
och röd lufva, stå hos husbonden vid bordsändan.
»Hvem var det?» frågade gästen. »Bry du dig ej
derom!» svarade värden. Men den frågvise mannen
blef så illa sjuk, att han aldrig fick igen sin helsa.
Min sagesman hade sjelf der på orten, i Vallkärra,
en natt haft följe med hundradetals hvita kattor med
svarta svansar; än sutto de sida vid sida, än rände
de i diket vid vägen. Han trodde det var bäckatyg,
ty sådant var der godt om; bäckahästen sjelf hade
en natt kommit in i den gård, der min sagesman
tjenade, och fört buller, så allt husfolket kom upp, i
tanke att der var tjufvar. Men der syntes ingenting
utom en kalf, som plägade springa lös på gården och
som nu låg och sträckte hufvud och ben från sig,
som om han varit halfdöd. Ett par af drängarne
ville bära in kalfven, men lyckligtvis förstod
husbonden bättre och bad dem låta det djuret ligga. Om
morgonen sprang den verklige kalfven som vanligt
munter på gården, så det var klart för alla, att den
andre varit bäckahästen.

Man bör alltid ha krut i huset, liksom »olsten»,
ty båda delarne äro icke endast bra att gifva
kreaturen, utan hjelpa också menniskor, som fått någon
hastig sjukdom, då man gifver dem in, antingen det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free