- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
241

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade en riddare råkat ut för skogsfrun, och då hon
fått honom i sitt våld, ropade hon skrattande: »Såg
du, att jag förförde en kristen!» Men han fann sig
och svarade: »Såg du ej, att jag hade hin i mitt
våld!»

Den som annars är mest stygg att drifva med
folk, är bäckahästen; han lyste en gång min mor,
som i sällskap med en dräng en kväll gick öfver
Hjortshögs fälad. Min mor var helt ung och tjente
som barnflicka på en gård i Bårslöf, både hon och
drängen sågo ljuset i bäcken; han ropade då: »Kom
och lys oss hem, så skall du få pengar!» Genast
kom ljuset och lyste dem ända hem på gården, och
då de voro lyckligt hamnade i förstugan, kastade
drängen några kopparslantar ut på gården. Min mor
sökte efter mynten så fort det blef dager, men
bäckahästen hade tagit dem. Det skall ha händt på samma
ort, att en annan dräng, som prejat an bäckahästen
eller bäckamannen — de två äro väl ett och samma
— och fått honom att lysa sig hem, ville, då han
trodde sig vara godt förtöjd i förstugan, narra honom
på de utlofvade slantarne. Men förstugan gick tvärs
igenom huset, och drängen, i stället för att gå in i
sin kammare, begaf sig ut om andra förstugudörren
och blef så vilse, att han ej var karl att hitta in förrän
dager. En gång hade bäckahästen förvandlat sig till
en hop vedpinnar — detta har skett i närheten af
Höganäs —; en fattig kvinna plockade veden i sitt
förkläde, men lyckligtvis mötte hon en bekant, som
varnade henne för de pinnarne; då kastade hon dem
på vägen, hvarest de genast blefvo till en häst, som
med ett högt skratt sprang sin väg.

Stundom möter man honom förskapad till någon
karl, som man känner, men då skall man taga sig
till vara att man ej helsar på honom, ty gör man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free