- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
238

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ref är en urholkning, hvari hafsvattnet stannar, och
kallas den Arilds källa; här hemtar mången vatten
till bot för flera sjukdomar[1].

Vi sjöfolk få ju i allmänhet skull för att spinna
skepparhistorier antingen vi tala sanning eller ej,
derför vill ingen tro på, att den store sjöormen finnes till.
Men så sant jag sitter här och stenar mitt nät, har
jag här vid Arilds strand sjelf sett hafsormen en dag
i lugnt väder, då jag var ute på fiske. Han var sina
sjuttio à åttio alnar lång, med ett hufvud af ett par
alnars omfång. Den gick här genom viken ut i
Kattegat.

Ett par verkliga skepparhistorier skall jag dock
berätta:

Der var en gång i Laholm en apotekare, som tyckte
att yrket var ledsamt, ty folk hade i allmänhet så
godt om helsa, att få brydde sig om hans varor.
Derför begaf han sig ut på resor, och efter
skeppsbrott och många äfventyr kom han till lillepyttarnes
land, hvarest han tog tjenst, som soldat, ty småfolket
hade just krig med sin ene grannstat. Men då
apotekaren ensam slagit hela den fiendtliga hären och
skaffat lillepyttarne fred, tyckte de att det var för
dyrt att hålla sig en sådan man, som, likt de stående
krigshärarne, åt upp allt hvad småfolket kunde skrapa
i hop; derför fick han sitt afsked och ålades att lemna
landet. Detta måste han göra, ty de små gaddade
sig samman mot honom, och så vandrade han vidare
och kom in i ett land, hvars invånare voro stora som
vanliga hus[2]. När apotekaren såg desse resar, blef
han rädd, synnerligast som en hel flock af dem gick


[1] Utg. berättar Arilds-sägnen så som de gamle på
fiskeläget nu förtälja den.
[2] Denna “skepparhistoria“ har ett starkt slägttycke med
Gullivers resor.                Utg:s anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free