Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förundrad. »Kom sjelf och se!» uppmanade
köpmannen och förde den ovälkomne gästen fram till ett
stort glasskåp. Skam tittade nog så nyfiket in i
skåpet, men skrek derpå häpen: »Det är ju
Putta-långhaka du har i skåpet, och den, som känner henne,
han köper henne ej!» Och så for den lede bort och
vågade aldrig mera besöka köpmannen.
Ändtligen dog Putta-långhaka; dock, det kunde
då hvar menniska begripa att hon skulle gå igen.
Men hon gick ej igen som annat folk, utan var hon
så ondskefull, att när hennes likfölje på hennes
begrafningsdag återvände från kyrkogården, stod hon
skenbart lifs lefvande i sin stalldörr och skrattade åt
begrafningsgästerna. Sedermera kom hon hem både
dagar och nätter och blandade sig i allt hvad som
gjordes. Icke ens goanissen kunde hon lemna i fred,
och han var nu så förskräckt för sin gamla matmor,
att han tänkte på att flytta från gården.
En natt hade en af drängarne lagt sig i en hög
halmstack, der han hoppades få vara i fred för
käringen, och knappt märkte nissen detta, förrän också
han kröp upp i stacken. Snart kom Putta-långhaka
hem och började stöka omkring som vanligt. När
hon nu märkte, att drängen och nissen lågo i halmen,
började hon regera öfver nissens lättja, och ville upp
i stacken för att jaga honom derifrån. Men stacken
var både hög och fast och halmen hal, så hon ej
kunde få fotfäste, utan jemt gled ned. Då började
nissen och drängen att skratta, och den förre skrek,
hvarje gång käringen gled ned ett steg: »Tasse ta
fot! tasse ta fot!» så Putta-långhaka blef så ilsken,
att hon spände fingrar och tår i halmen, att den rök
omkring henne, och om hon nu än halkade ett steg
nedåt, kom hon dock två uppåt. Allt jemt låg dock
nissen och ropade sitt gäckande: »Tasse ta fot!» Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
