Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slott, som en gång sjunkit rakt ned i jorden; man
kan se stället, som nu är en torr sandfläck. Sedan
kunde denna ö på långa tider ej bebyggas, ty allt
hvad menniskor byggde under dagen, refvo andra
väsenden ned om natten. Men så hände sig, att några
strandvaskare (drunknade män) flöto i land vid ön och
blefvo begrafna der, och sedermera, just öfver deras
graf, byggdes det första huset och fick stå i fred,
liksom sedan alla hus som byggdes der.
Men för att återkomma till hafsfrun, så har det
händt en vinter för femtio eller sextio år sedan här
vid Arilds läge, att viken frös till under en enda natt,
så att hafsfrun, som gått i land, ej kunde dyka ner
igen. Under ett par dagars tid såg folket henne
sitta och spinna vid stranden. Det var en ömklig
syn, ty hon var så naken, att man kunde se brödet
i henne, och flera kvinnor förbarmade sig öfver henne
och ville ge henne kläder; men hon hvarken bjebbade
eller talade, utan bara spann och spann; dock lade
man märke till, att hennes rull ej blef fullare än den
var. Skelderviken bröt dock lika hastigt upp, som
den lagt sig, och då blef hafsfrun ej sen att ta sin
rock och dyka ned till sitt hem. Hon har nog sitt
att bestyra, ty man vet ju, att i hafvet finnes många
varelser som lyda henne; dessutom har hon äfven
mycken boskap. Det kan väl nu vara vid pass ett
hundra år sedan man såg henne vid Ransvik vid
Mölle fiskeläge här vid Kullaberg; hon gick der och
bredde ut sin tvätt, men sjelf hade hon ej en tråd på
kroppen, utan såg ut på ryggen och hela baksidan,
som om hon hade varit öfverdragen med klart,
skinande guld.
Ordentligt folk brukar ännu, när man går i sjön
för att bada, att offra åt hafsfrun eller sjövättarne, så
de ej måtte göra en någon skada, och många af oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
