- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
185

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fiolen, så hade de alla dansat ned i ån och
blifvit till elfvar.

Elfven har den vana att vältra sig på gräset,
liksom en häst, och den menniska, som först kommer
öfver detta ställe, får elfvabröt; det är en faslig värk,
som rent bryter i tu kroppen. Han vill också gerna
vältra sig på den varma bykaska, vi utkasta efter
våra tvättar; men han har blott magt att vältra sig
på den aska, som utkastas om torsdagen, och äfven
den magten mister han, om man bara vet att spotta
på askan. Men gör man icke detta, utan elfven får
vältra sig på askan, så får den, som först går der
öfver, elfvaskåll, blir röd och skållad på kroppen;
derför får man alltid ha elfvanäfver i huset och röka
sig med, när man kommit ut för sådant ondt.

Ibland kan man få se hur det lyser till nere vid
bäckarne; det är bäckamannen, men många veta ej
bättre, än de röra i hop honom med lyktemännen;
desse äro något helt annat. Lyktemän ser jag ofta
fara omkring vid gärdesgårdarne, som skilja den ene
egendomen från den andre; de äro alla orättfärdige
landtmätare, som gå igen.

I Bjäre härad hände det för många år sedan,
att en sådan landtmätare nattetid for omkring på
egorna i en by derstädes. Mycket tal gick härom
och många undrade, om ingen kunde hjelpa den
stackaren till ro i sin graf. Detta hörde
sockenskräddaren och sade: »Mötte jag bara honom en natt, då
jag går hem, så skulle jag följa med honom, om han
ville bära mig, ty han ränner fortare än någon
menniska kan springa».

Nå, som han önskade så skedde det! Han mötte
lyktemannen, och denne tog skräddaren på ryggen
och satte af öfver stock och sten, men på hvarje
ställe der det rätta råmärket skulle ha stått, böjde sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free