- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
176

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vagnen och skrek: »Ja, län va så väldig han vell,
men vi må köre som om hin va ette voss!» och så
satte de öken i galopp.

Eljes vill jag säga, att vi hålla slättbon för att
vara fri från falskhet, och derför kan illmarigt folk
lätt lura honom. Så gjorde bland andra också en
göing, som hade fått låna hus hos en slättbo och tog
vid afresan till marknaden ett nytt vagnshjul i stället
för sitt ena, som gått sönder. Slättbon saknade sitt
hjul och trodde, som sant var, att göingen tagit det,
och menade på att han kunde nappa honom, när
han på återfärden skulle köra förbi. Också stälde
han sig så lång han var utanför sin port. Göingen
hade goda ögon, näsa till att osa brändt horn samt
ett eländigt samvete; derför stämde han med hög
röst upp en grann psalm, så det rungade efter det.
När slättbon hörde detta, tog han lufvan af sig och
sade: »Ack nej, den som e så gudfruktig har ente
stoled mitt goa baghjul.»

Här förtäljes också om en slättbo, som då han
första gången var i Göinge, för att hemta
»gagnsvirke», och märkte att vagnen rullade så lätt nedåt
backarne, att hästarne ej behöfde dra, spände han
dem ifrån och red hem. »De ska spara horsen bra!»
sade han, »for vöjnen kommer nock ette!» Så gick
han helt stilla der hemma och väntade på sitt lass;
men då det ej syntes till, sporde han andra
skogsfarare, om de ej kört förbi lasset, ty det kunde ju
hända, att det gick något smått uppför göingebackarne.

Till sist vill jag sjunga den visa, der skåning,
bleking och småländing titulera hvarandra.

Skåningen sjunger:

Småländing, småländing, hafregröd, hafregröd,
bara gnäller, men aldrig gräder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free