- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
169

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det ej för mycket begärdt, att krigsmannen kallades,
för att strida mot odjuret och rädda gården och hela
byn med för öfrigt. Som beslutadt var, så skedde;
muren nedstöttes, och då basilisken blef synlig, lade
arbetsfolket benen på ryggen och rände derifrån; men
bönderna drefvo dragonen fram mot stridsplatsen, och
när nu krigaren såg att han måste kämpa för sitt lif,
så lyfte han sabeln och klöf odjuret midt i tu, men
sprang sedan efter de andra flyende och såg sig ej
en enda gång till baka. Gårdens egare stod på
förståndigt afstånd och åskådade striden; men fastän
han såg stålet bita tvärs igenom basilisken, var han
en allt för klok man att i otid titta på den slagne,
ty denne kunde ju hitta på att ta lif igen af bara
illmarighet. Der låg det oformliga odjuret med
sabelhugget midt i kroppen, solen lyste på det halfva
dagen, och det blef som det var; ja, nu måste mannen
fram, för att titta på’et. — En kan tänka sig hans
häpenhet, när han såg att det var en — blod-palt, som
mor glömt i källaren efter höstslagtet. — Ja, der voro
de lika så kloka som slättbon, då han frågade
göingen: »Gögen, hva’ ä’ de’ for en ful? Vi ha en, som
vi kalla stensk-dan; den hon dårar, gror aldrig mer.»

Förr i verlden hade dufvan alltid sju ägg och
skatan två; men en gång narrade denna dufvan att
byta nästen likt om, och så blef dufvan narrad;
derför säger hon ständigt: Du, du tju’ (tjuf) du to’ mina
sju å la’ dit tu!» Hönan är så slug, att hon säger
till husmodern: »Jag har värpt en skäppa ägg, men
du har ta, ta taed dem!»

Då vi just snacka om ägg, så vill jag säga att
somliga mena, att om man tvättar sig i vatten, hvari
ägg blifvit kokta, så får man hvit hy och mister
fräknar; andra påstå, att man får bleksot derigenom.

Korpen och kråkan ska nock göra sej till att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free