- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
147

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dervid damp ingen mindre person än hans egen mormor
ner på gödselhögen. Hon bad nu honom tiga med
denna sak, så skulle hon skänka honom en
lärftsskjorta. Men hur det nu var, så har han väl ändå
inte kunnat hålla munnen, efter som händelsen
kommit ut bland folk, och man till och med vet, att han
rigtigt fick lärftsskjortan; hur det sedan gick med
honom vet jag ej.

En gång hände det en kvinna, som bodde vid
Bosjökloster, att hon ej kunde få en enda smula smör
af sin grädde. Om detta var vålladt genom
mjölkharar, som tagit kraften deraf, eller genom andra
konster, skall jag låta vara osagdt, för jag vet det
icke; men säkert är, att kvinnan sökte bot deremot
hos en klok. Han rådde henne, att hon skulle slå
grädde i sin tjärna och en söndag före solens
uppgång gå med den till korsvägen vid Höör; först här
skulle hon lyfta locket af tjärnan. Hon följde rådet;
men långt behöfde hon ej gå, ty strax utanför byn
stod en förspänd vagn; den okände kusken tillsade
henne att sitta upp, hvarefter han satte hästarne i
raskt traf och körde henne och tjärnan till korsvägen
vid Höör; men knappt var hon ur vagnen med sin
tjärna, förrän både kusk, hästar och vagn försvunno
som snö för sol. Hon tog nu locket af tjärnan, och
se, då var grädden deri redan förvandlad till smör,
och nu hade hon fått igen sin smörlycka och fick
sedan behålla den.

Vi hade för fiere år sedan i våra bygder en husar,
han hette Stark, som gått årgång[1] under nio
julnätter. Den, som går årgång, kan, som en vet, se
många underliga ting, men ändå ej så mycket han
borde, om han ej den sista (den nionde) natten har


[1] Se förr nämde samling, sid. 118.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free