- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
140

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att det skall i sinom tid komma att dansa väl, så
skall man dansa med det innan det är döpt.

Somliga kloka menniskor kunna förskaffa sig
sådan kraft i händerna, att om de blott hålla hårdt på
ett finger, som fått onda bettet, eller på en ormbiten
fot, så upphöra plågorna och lemmen blir inom kort
åter frisk. Men här finnes också vissa örter, som
sådana kloka begagna, så t. ex. lägga de krossad matram
på ormbett. Här finnes också mycket farliga örter.
En sådan ört växer på Oderljunga kyrkogård; tager
man ett fröhus af den och slår dermed en menniska
i hufvudet, så dör hon innan årets slut.

Stygga konster kunna också göras med
skradepoggan (paddan). Det är bekant, att folk brukar
nedgräfva henne i en myrstack, men alla veta ej, att
hon der skriker ömkligt och att den menniska, som
får höra detta skrik, blir döf. Spelare bruka också
nedgräfva skradepoggor i myrstackar, och när så
myrorna ätit upp det arma djuret, söker man bland
benen ut paddans bogblad, ty har man detta under
högra armen, så vinner man alltid i spel.[1]

Attanspackan (flädermusen) brukas också till
stygga konster. Hon har ej mer än tre droppar blod
i hela sin kropp, och detta finnes under hennes högre
vinge; droppas detta på en näsduk och man med den rör
den man vill vinna, är han eller hon fast. Det var
en fattig dräng, som fattat tycke till en rik flicka,
och då hon ej brydde sig stort om drängen, rådde
honom en bekant till att göra denna konst. Drängen
funderade derpå, och från den stunden kunde han
aldrig en kväll gå ut, utan att han såg en attanspacka
flaxa omkring honom. Han begrep då, att detta var


[1] Se vidare utgifv. i Skåne samlade “Folkdiktning“,
tryckt i Köbenhavn 1880, sid. 123 och 188.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free