Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rubrik lyder i n:o 102 fol. af Nord. hs. Om fåglar, björnar, hästar
och framför allt hundar, menniskornas trognaste och klokaste
husdjur, skrefvos verser, bestående mest af mer eller mindre
skämtsamma grafskrifter. Af Lindschöld, fru Brenner, Holmström och
Cederhjelm hafva sådana anförts; särskildt var, såsom vi veta,
literaturen om Carl XII:s älsklingshund Pompe högst betydande.
Bland de äldsta dylika verser på svenska får man väl räkna En
Rönas Graffskrifft döclh bijten aff Mickel Räf, som Arvidi
intagit i sin “Manuductio" s. 1321). I Allehanda III delen anföras
andra dylika verser, bland hvilka må nämnas en öfver en
Kalkon-tupp, som tillhörde en Fröken och hlef ihjälslagen af en bänk
1713. Många af dessa verser om djur gingo i den “pretieusa"
smaken,, och hötel RambouillFs poeter och poetissor voro i detta
hänseende tongifvande. En dikt med en mera enkel, anspråkslös
och på samma gång folkligt humoristisk pregel, förvaras i Nord.
hs. bd. n:o 1140 med titel: Öfwer den oförlijkeliga Jachthunden
Stora Jäger, som ynkelig en aflade sin gambla sköna Päls och
oförmodligen blef klädd i wargskin* 2). Ända långt in i
Frihetstiden fortsattes (af Dalin, Carl Rudenschöld m. fl.) qvädandet om
"oskälige diur“, hvarvid den något tunga svenska humorn oftast
fick vika för en spelande esprit å la fran^aise.
Hvad som dock mest uppkallade skämtlynnet Yar förhållandet
könen emellan, särdeles inom äktenskapet. Såsom vi funnit,
hvilade “glammet" i brudskrifterna merendels derpå, och derom
handla många andra visor och skämtqväden. Tvetydigheter och
hvad vi kalla plumpheter hörde till vanligheten; och att dessa,
såsom ofvan påståtts, icke väckte större anstöt, ser man bl. a. deraf
att så allvarliga andans män som Rudeen och Spegel tilläto sig
ganska mustiga skämt “öfwer giftermål". Ett anonymt dylikt
påträffas i G. 6. Wrgls antologi med titel Denna skrifft är af
Mågen skrefwen öfwer Swärfadren, då han wille träda i andra
*) Att satiriska och burleska grafskrifter äfven skrefvos öfver
men-niskor, har ofvan flerstädes påvisats; de voro vanligen allmänt hållna,
såsom en äfvenledes af Arvidi s. 134 aftrvckt med titel En Kocks
Graffskrifft.
2) D. v. s. uppäten af vargar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
