Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans föga bekanta1) dikter utgöras mest af tillfällighetsqväden i en
artig, ofta galant stil samt erotiska stycken, de flesta under
tidigare år författade. I dessa senare kan man spåra de
romanise-rande skaldernas idylliska herdeton, men der bredvid äfven ett
skalkaktigt skämt i Lindschölds genre. Om sin ostadighet i kärlek
talar förf. ofta, stundom med ett visst vemod, såsom i en Wijsci,
n:o X hos Hanselli. I allmänhet tröstar han sig dock lätt, om han
röner några motgångar: “Så lät henne wandra, Du får faller den
Dig älskar igenu, sjunger han i en annan nätt Wijsa (n:o YII).
Icke för alltid vill han fångas af “kiärlekcns snara“: “Bort, bort
medh den kiärleck, som föder oss qwahl och gnager som malil ...
giör bleeker och smal“; om Cloris skyr honom, flyr han till Fillis,
och ratas han också af henne, vänder han sig till Sylvia; om denna
“spådzkar som de — Adieu alla tre!“ Icke är det värdt att för
så litet skaffa sig bekymmer och .stå wmed ögonen vrå ta som tölper
i wrå“; nej muntrare är skaldens erotiska filosofi:
Tu Veneris tooker
som klagar din nödh
och brinnande glödh,
wiltu wara kloker
uuwijka den glödh
slå wanten på lågan
så slipper du plågan,
gått öhl och gått wijn
förtager dess pijn.
Att förf. också förstod “den ängzlan fördrifwa med hast“
och ansåg det bättre att “dricka ett glass för sin flicka, än plåga
sin siähl att blifwa dess trähl“, framgår af tvenne uppsluppna
dryckesvisor. I den ena, n:o Vill hos Hanselli, önskar han sig i ett
bacchanaliskt utbrott vara “den pijpa [vin], som blef fylder
tretti-tuu, och fått legat tils nu“, ty
Ingen stedz sorg, ingen nödh,
Ingen omsorg effter bröd
Jag då nonsin wiste,
Men jag warit wälil till mods,
Alla roosat ett slijkt gods,
Och mig hiärtligt kyste.
Ingen Judas kyss jag fått
Men det alt af hiärtat gått,
Tunga, gom och maga
Hafwa dyrkat med förståndh
Hwar ehn droppa som dhe månd
Då och då fått taga.
*) Han tyckes dock på sin tid varit känd såsom skald: i Holmia
literata kallas han “in poesi suecana clarus“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
