Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den klassiska hållningen i det hela, utan att dock upptaga den för
honom onödiga mytologiska apparaten. Betta skaldens försök att
sammansmälta det antika och moderna kan icke betraktas annat än
såsom lyckadt; särskildt har han i hexametern “oaktadt den
bristande correcthcten träffat dess rätta ton*1); och det måste bero
*) Angående Sons behandling af detta svara versslag i Hercules
kunna vi tillägga, att versen är i allmänhet rätt god och rigtig samt
kärnfull; några haltande eller för korta hexametrar finner man dock; derjemte
äro de ofta tunga, hvartill de många uppräkningarna af epitet och namn
bidraga; att man träffar hårda daktyler såsom “plir-ögon44, “allerhand44, “the
samme11, bör icke förvåna vid betraktandet af prosodieus låga ståndpuukt
på Sons tid. H. o. d. använder han rim och alliterationer inuti versen,
vanligen för att öka den komiska effekten. Jemte bilder från de mest
skilda håll, ofta träffande, älskar S. i hög grad klimax, och de nämnda
uppräkningarna tjena ofta till dennas frambringande. – I K. A. Melins
a. a. s. 12 säges S:ins “heroiska vers till sitt poetiska värde icke stå
synnerligen högt“, i hvilket yttrande säkert högst få instämma. Särskildt
för den humoristiska anstrykningen i de dikter, i hvilka S. begagnar
hexametern, tro vi denna form vara särdeles lämplig; det samma gäller
för de idylliskt målande partierna. Icke heller torde man kunna gilla
yttrandet, att det är “hexametern, hvarpå Stjernhjelms berömmelse som
skald väl hufvndsakligen kommer att hvila“. Hvad den nämnda antika
versformens användbarhet i svenskan angår, hvilken Melin liksom
Sahl-stedt betviflar, vilja vi endast emot alla teoretiska betänkligheter sätta det
faktum, att i vår literatur ända från denna tid flera oförgätliga diktverk
på hexameter framkommit (hvilket man knappt torde kunna säga om
sonetten’, och det äfven just af den store skald (Tegnér’, hvars ord om
“den moderna hexametern14 såsom “stridande mot språkets genius44 Melin
anför. Sondén säger ock, Hypomnemata s. 20, på tal om Stiernhielm :
“Rhytmi antiqui post enm non frequentes, præter Hexametrum, quo
nul-lum forsitan septentrionalibus aptius. Mirum quidem est hodie demum
fuisse, qui hunc recentioribus dialectis concedere noluerint, cum ejus in
Germania, Sueoia, Dania snccessus rem probat facto.44 — I den danska
literaturen hade redan förut hexametern införts, ehuru i en oren,
rnång-rimmad form, troligen genom efterbildning af den af nyklassiska diktare
brukade leoninska versen; det var Andreas Arrebo, som i sin Hexaémeron’s
“forste J)ag“ använde en dylik rimmad “bjeltvers44, en afart, som blef
särdeles berömd och af den danske metrikern Hans Mikkelsen Ravn i
skriften “Ex Rhytmologia Danica manuscripta Epitome44, utg. 1649, i jfr
Palu-dan a. a. s. 161 o. 419) efter Arrebo, som var från Aere (Aerøbo),
be-nämdes “heroicnm Arocnsianum44. Det är också Arrebo, på hvilken Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
