- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
156

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon barnslighet. Alltså låt bokmärket tills vidare
värma sig vid mitt hjärta, den bästa bok jag har.

Tycka till Gerda. Jag vet, att hon varit länge
efterlängtad. Tack äfven för namnet, ehuru jag ej vågar
hoppas, att därvid någon tanke varit hvarken på poem eller
författare.»

Då Brinkman fick del af den efterlängtade dotterns
födelse (den 21 augusti), skref han hänryckt till modern:
»En Dotter! Nå! det var då riktigt hederligt. Bara man
lefver, så upplefver man dock slutligen åtminstone en stor
del af allt, hvad man högeligen önskat här i världen. Hvem,
som har den lyckan att känna, vörda och dyrka den sköna
blåögda modern, har ej önskat henne en dotter, som en gång
kan öfvertyga våra efterlefvande, att vår poetiska
beundran för den älskeliga Hilda ingalunda varit
öfver-drifven. Wijk har väl uti det mig tillsända kortet ej
ut-tryckeligen omnämnt, att den nyss hitflugna ängeln är
blåögd; men ett annat förhållande låter ju knappt tänka

sig.–––––-Emottag således, min hulda, goda, evigt

oförgäteliga beskyddarinna, mina hj ärtinnerligaste
lyckönskningar jämte en förnyad hyllning af den ömmaste
vördnad och tillgifvenhet — skrifven på blått papper, som
ju är beständighetens färg.»

»Att hon är blåögd, det kan jag försäkra er», svarade
fru Wijk, »men namnet Hilda har hon ej fått, utan Gerda. »
Hon var nu så innerligt tacksam för all vänskap, som visats
henne; anspråkslöst tillfogade hon: »Ack, att det alltid
skall fattas mig ord, då jag på papperet vill uttrycka
hvad jag känner.»

Men Brinkman fattades det icke ord. I sirliga,
lättflytande perioder utgöt han alltjämt då och då sin
»poetiska beundran». Den upphöjda, eteriska arten däraf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free