Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
genomluftas mineraljorden till ansenligt djup genom det kraftigt utbildade
rotsystemet, och eken kan härigenom göra stor nytta ä styva jordarter, som hon
sålunda kan förbereda för andra trädslag, varförutom de avfallna eklöven
förmultna relativt lätt och giva upphov till en rätt god mylla, men markytan i de
rena ekbestånden överdrages förr eller senare med en ganska riklig vegetation
av gräs och örter, såvida icke underväxt av andra skuggfördragande trädslag
eller buskar, såsom bok, avenbok, hassel, brakved, hägg, hagtorn, fläder m. fl.,
på naturlig väg inställer sig. I kulturskogen bör därför dylik underväxt i de
genomgallrade ekbestånden alltid eftersträvas. Ekens trevnad tyckes genom
dylik underväxt i hög grad befrämjas, och markens produktionskraft bibehålles
genom en sådan oförminskad. Ett gammalt ordspråk säger också, att »eken vill
ha fri krona och täckt fot*.
En mera ymnig frösättning börjar hos eken vanligen först vid omkring 60
är, om än enstaka fristående träd även vid yngre år kunna bära frukt. De
bästa ollonen fås från 80—100-äriga moderträd. Ollonåren pläga inträffa med
5—7 års mellanrum. Hos oss händer det emellertid ofta, att ollonen ej bli
fullmogna, om sommaren varit kall och våt eller om blomningen försenats genom
en sen vår. Detta inträffar givetvis oftare ju närmare trädet växer sin
klimatiska nordgräns. Under normala förhållanden äro ollonen mogna i början av
oktober, då de även börja avfalla. Skillnaden mellan stjälkekens och druvekens
ollon är i det föregående påvisad. Beträffande ekollonens viktsförhållanden
uppgiver R. Hess följande tal för de båda arterna:
Stjälkek.......65—70 kilo 16,000—26,000 200—300
Druvek.......55—65 > 20,000—24,000 300—400
Svenska ollon äro i regel mindre än sådana av sydligare ursprung.
Grobarheten hos nyss insamlade goda ollon är mycket hög, ofta 95—98 men under
förvaring till våren sjunker grobarheten mer eller mindre, beroende på
förvarings-sättet. Ett parti ollon, som på våren visar 75 °/0 grobarhet, kan anses fullgott.
Längre än över en sommar bevara ollonen i regel icke sin grobarhet. Enligt
vad man tror sig hava funnit i Danmark hava ekollon särskilt stor
förärvnings-förmåga (se fig. 22), och det är därför av vikt, att man för kultur söker anskaffa
ollon med lämpligt klimatiskt ursprung och från moderträd med
eftersträvansvärda egenskaper.
Det förtjänar påpekas, att ekollonen utgöra ett kraftigt födoämne för svin
och att de begärligt förtäras av en mängd villebrädsarter, såsom rådjur, tjäder,
orre, fasan, gräsand m. fl., varför de äro synnerligen lämpliga till
vinterutfodring åt dessa djurarter, där sådan i jaktvårdens intresse kan ifrågakomma.
Den tid, efter vilken utsådda ollon gro, är ganska varierande. Om fuktig
och någorlunda varm väderlek inträffar strax efter ollonfallet på hösten, gro
många ollon efter 8—10 dagar. Av över vintern förvarade ollon, som utsås på
våren, framkomma plantor vanligen efter 3—5 veckor, men det händer att
Vikt pr
hektoliter
Antal frö pr
hektoliter
Antal ollon
pr kilo
— 586 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
