Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ek.
tidiga höstfroster, i synnerhet om sommaren varit kall och våt, så att ollonen
ej hunnit nödig utbildning. Det är otvivelaktigt förekomsten av dessa
höstfroster som utstakar gränserna för ekskogsdriften i vårt land.
För vindexposition är eken icke ömtålig. Visserligen påverkas växtformen
i hög grad av ihållande starka vindar, som framkalla en kort och knotig stam
med risig, ensidigt utbildad krona, men träden kunna länge uthärda vindtrycket
utan att duka under. Eken äger således stor förmåga att utbilda stormfasta
skogsbryn och kullkastas
nästan aldrig av stormarne.
Däremot händer det ej sällan att
grövre grenar i kronorna
avbräckas av starka vindar, vilket
kan förklaras genom
grenarnes ofta oregelbundna växtsätt
och deras rika lövklädnad,som
gör att vinden kan få gott
fäste för utnyttjande av sin
fulla styrka. I detta
hänseende är druveken mindre
utsatt för skadegörelse än
stjälkeken. Av andra klimatiska
inflytelser, såsom hagelskada,
snötryck m. m., lider eken föga.
Frostsprickor förekomma dock
ej sällan å stammarne.
Med avseende å
luftfuktighet har eken inga
utpräglade fordringar utan kan trivas
i klimat med ganska växlande
fuktighetsförhållanden. I vårt
land uppträder eken dock mest
längs havskusterna och vid de
större insjöarne. Något
annorlunda förhåller det sig med
kraven på fuktighet i marken.
Särskilt stjälkeken är i detta
hänseende ganska anspråksfull, vilket är en naturlig följd av dess relativt stora
bladmassa och böjelse för rik kronbildning. Man finner också denna ekart nå
sin bästa utveckling i låglänta och därför i regel fuktighetsrika marker. En
nödvändig förutsättning är dock härvidlag, att tillräcklig värme är förhanden.
Emellertid kan stjälkeken och än mera druveken nå god framgång även å
jämförelsevis torra lägen, om klimatet ej är alltför nederbördsfattigt och jordmånen
i övrigt är för trädslaget lämplig samt tillräcklig humus finnes för att uppsamla
och magasinera fallande nederbörd.
I allmänhet råder den uppfattning, att eken har stora anspråk på jordmånen.
Stat. Skogsförsöksanst. saml. G. Schotte foto.
246. Bestånd av druvek. Vallåsens kronopark, Halland.
— 583 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
