Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 2. Gran (Picea abies syn. P. excelsa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gran.
15 meters höjd vara vid i,3 m. 7 % och vid 6 m. mellan 7—8 «/0. Enligt
sistnämnda författare utgör barkens kubikinnehåll, uttryckt i »/0 av hela trädets
virkesmassa:
Trädets höjd 8 10 12 14 16 18 20 22 24 27 28 30 meter
Barkens kubikinnehåll i % av stammens
virkesmassa........... 24 21 18 16 15 14 14 13 13 13 12 12 %
vilka procenttal visa, att granens bark intager större del av hela trädets
virkesmassa än då det gäller tallen (se sid. 424). Av de angivna talen torde i övrigt
framgå, vad vi redan förut påpekat, att en barkad gran i det närmaste bibehåller
samma form som en obarkad, vilket icke är fallet med tallen.
Avvikelser från barkens normala byggnad inträffa någon gång, ehuru sällan,
hos granen. Starkt sprickig bark, nästan såsom hos masurbjörk, är iakttagen
liksom också bark med kägelformiga utväxter. (Fig. 207.) Granens bark användes
i ej ringa utsträckning såsom garvämne. Den innehåller från 5—18 % garvsyra,
i medeltal för äldre skog omkr. 8 men garvsyrehalten växlar rätt mycket på
grund av trädets säväl ålder som ståndort. Garvsyrehalten är vanligen störst
vid en ålder hos trädet av 25—35 år och är större i samma mån
ståndortsförhållandena äro gynnsamma för trädet. Ar 1910 utfördes från vårt land omkr.
1,6 millioner kilo granbark med ett värde av omkr. 81,500 kr.
Granens virke är såsom bekant ljusare än tallens, utan framträdande skillnad
mellan kärnved och splint, ehuru en sådan skillnad om än svag kan iakttagas
efter torkning. Veden är i övrigt tämligen grovfibrig och lös, lättkluven och
av medelmåttigt bränslevärde. Kådhalten är något mindre än hos tallvirket,
nämligen hos extraktet föga mer än 3 «/„. Askhalten är omkring o,3 »/„.
Granvedens procentiska sammansättning är ungefär:
Cellulosa..................53 %
Andra kolhydrater..............13^
Lignin...................29 %
Harts, olja, fett, aska..........................4 %
Albuminater..................................1
Specifika vikten vid 10—12 »/„ vattenhalt håller sig enl. A. Wijkander vid
omkr. o,45 och är mindre hos kärnveden än hos mellanveden. Det tätaste och
motståndskraftigaste granvirket fås enligt samme författare i slutna bestånd på
tämligen torr jordmån, det lättaste och svagaste i slutna bestånd på fuktig
mark. Om marken är fuktig, blir virket bättre i samma mån beståndet är glest.
Mera ingående undersökningar i dessa avseenden torde dock vara nödvändiga
för ett bestämt fastslående’ av dessa påståendens allmängiltighet. Fastheten och
elasticitetskoefficienterna vid tryck, dragning, böjning och vridning äro hos
granvirket proportionella med den specifika vikten (wijkander). Förmågan att
uppsuga vatten är större hos granen än hos tallen (w. Ekman).
1 Enl. P. Klason, Kemiskt-tekniska undersökningar av Sveriges industriellt viktigaste trädslag, ii
Stockholm 1912.
32—132399. Wahlgren, Skogsskötsel.
— 497 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
