Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
Med avseende på luftfuktigheten har tallen små fordringar. Den trives
t. o. m. bättre i klimat med hög och torr luft än i fuktiga klimat och tål under
förstnämnda förhållanden såväl mera köld som högre värme. Våra kusttrakter,
framförallt de västra med sin stora nederbördsmängd, tilltala därför icke tallen,
som där lätt angripes av schütte, varjämte växtformen ofta blir mindre god.1
Ehuru tallen i stort sett kan sägas vara mindre ömtålig för klimatiska
växlingar, kunna extrema sådana dock vålla avsevärda skador, framförallt i de unga
bestånden. En övermåttan kall och fuktig sommar kan t. ex. förutom
ovannämnda minskning i diametertillväxten orsaka en ofullständig förvedning av
årsskotten, vilka under påföljande vinter då
frysa eller torka bort. Så var t. ex. fallet
under den regniga sommaren 1902, efter
vilken tallungskogarne på många ställen
både i Norrland och i mellersta
Sverige allmänt stodo med döda
fjolårsskott. För senfroster på våren är tallen
mindre ömtålig, och det är ganska sällan
man iakttager av sådan frost dödade
skott eller plantor. Tidiga höstfroster
inverka stundom på små plantor på det
sätt, att de få en violett färg, men i
vanliga fall medför detta intet påtagligt men
för plantans vidare utveckling.
Färgförändringen härledes av en vid lägre
temperatur framkallad utveckling av
färgämnet anthocyan.
Utsatta för starka ihållande vindar
lida tallåterväxterna betydligt, i det att
barren bli missfärgade och i förtid avfalla,
vilket förutom i trädslagets
vegetationsgränser mot norr eller i fjälltrakter ofta
även kan iakttagas i sydligare trakter på
vårsidan hos tallbestånd, som växa i
exponerade lägen. Inträffa starka vindar
under den tid, dä de unga skotten äro i sin kraftigaste utveckling, avbräckas de
sköra toppskotten lätt (fig. 145). Stundom falla de därvid icke av utan bli
hängande, varefter de kunna växa fast i sin nedböjda ställning så att
stamformen fösämras. Även sidoskotten kunna naturligtvis sålunda avbräckas på
vindsidan, och då detta i exponerade lägen upprepas år efter år, blir följden, att
träden endast utveckla grenar på läsidan, varigenom kronan blir sned och
deformerad (fig. 146). Däremot kullkastas tallen mindre ofta av stormarne. Detta
sker dock om träd, som stått i slutet bestånd, oförsiktigt friställas samt å lös
1 Se härom E. Hemberg, Tallens degenerationszoner i södra och västra Sverige.
Skogsvårds-förena tidskr. 1904 sid. 121.
— 4OO —
G. Lundberg foto.
145. Vindbrott å nngtall. Bjurfors 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
