Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - V. Skyddsskogsskötsel - b. Flygsandsfältens behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flygsandsfältens behandling.
Till täckning av i ar anses åtgå omkr. 3 kbm. ljung. Denna ljungtäckning icke
allenast binder sanden utan tjänar även att bibehålla fuktigheten i marken till
gagn för den blivande skogskulturen. Denna utföres numera huvudsakligen med
bergtall (Pinus montana-uncinatä). Detta trädslag har nämligen visat sig för
detta ändamål lämpligare än alla andra här försökta, såsom P. laricio, P.
maritima m. fl. samt vanlig tall. Vid planteringen användes helst 3-äriga omskolade
plantor, som sättas så djupt, att rötterna komma ned i den fuktiga sanden, och
på ett avstånd av högst 1 meter frän varandra. Vid utsättandet kan kilspade
med fördel användas.
Efter planteringarne är flitig tillsyn nödvändig för att böta alla luckor,
som uppkommit vare sig därigenom, att vinden åter upprivit
ljungbetäckningen och försatt sanden i ny rörelse, eller därigenom att plantorna dött ut.
All onödig trafik å de nyss dämpade fälten bör strängt undvikas, emedan
sanden därvid lätt upprives och även de minsta rubbningar i ytan kunna giva
upphov till ny sandflykt. Framförallt böra beteskreatur ej tillåtas ströva över
fälten.
Kostnaderna för bindande av ett flygsandsfält äro ganska betydande. Såsom
exempel härpå må anföras, att enl. uppgift i Tidskr. för skogshushållning 1891 sid.
168, det fullständiga bindandet av Torsö flygsandsfält i Blekinge, vilket har en
areal av 33,71 har, dragit en kostnad av 8,267,50 kr. under de år, 1874— 1888, som
arbetet fortgått.
Sedan sanden genom ovannämnda åtgärder bundits och bergtallen nått
den utveckling, att den lämnar nödtorftigt skydd ät marken, kunna mera
fordrande trädslag införas. I de jutska flygsandsfälten har man i rätt stor
utsträckning använt vitgran {Picea albo) särskilt i dälderna och de mera
fuktiga delarne av fälten. Detta trädslag, som även hos oss funnit användning
ehuru i mindre utsträckning, är stormhärdigt och växer snabbt i
ungdomsåren men synes här ej hava samma goda betingelser för sin utveckling som i
Danmark. Den når vanligen blott ringa höjd och blir risig. Att vanliga
granen i det inre av flygsandsfälten kan utveckla sig snabbt kan ses å
Ängelholms gamla flygsandsfält, där vackra granbestånd finnas. Tyvärr börja de
redan vid 40—50 års ålder att angripas av innanröta och delvis torka. I själva
havsbandet, där den direkt utsättes för havsvindarne, hör den dock ej hemma.
Här förmår ej heller vanliga tallen utveckla sig normalt utan blir snedvriden
och barrfattig, men får den skydd av bergtallsbältena eller far växa upp i lä
bakom höga dyner, kan den nå både stor höjd och grovlek, varom
tallbestånden å såväl Gotska Sandön som Ängelholms, Mellby m. fl. flygsandsfält
bära vittne. Av de förut omnämnda främmande trädslagen Pinus laricio och P.
maritima har endast den förstnämnda kunnat hålla sig kvar på några ställen
t. ex. å Böda flygsandsfält, men angripes gärna av schütte (Lophodermium
pinastri) och torde ej hava någon framtid för sig å flygsandsfälten. I senare
tid har P. banksiana försökts, men den blir gänglig och tål ej blåst, varför
den endast kan användas till hjälpkultur i luckor inom bergtallsbestånden. I
24—132399. Wahlgren, Skogsskötsel.
— 369 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
