Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 3. Avverkning och skogsföryngring - c. De särskilda skogsbrukssätten - 2. Trakthuggning med fröträdsställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
1908, varjämte allt överflödigt ris bör hopföras i strängar eller högar hösten 1907.
Så tidigt som möjligt på våren 1908 verkställes erforderlig markberedning, därest sådan
ej kunnat ske redan på hösten 1907. Hygget är då i rätt tid färdigt att mottaga det
utfallande fröet, och det som möjligen redan är utfallet äger fortfarande möjligheter
att utveckla sig till plantor, utom å de jämförelsevis små områden, där riset är hop fört.
Emellertid är det endast hos tallen som man med någon bestämdhet kan
förespå ett fröår året före dess inträffande. De små kottämnena förråda detta.
Beträffande andra trädslag är man hänvisad till en del sannolikhetstecken, vilka
det ej är allom givet att tyda och vilka dessutom ofta nog visa sig bedrägliga.
Om man under sådana förhållanden icke tror sig kunna slutföra avverkningen
under själva fröåret, är man fullt försvarad, om man efter vederbörlig
förhuggning gör fröträdsställningen med ledning av medeltalet för fröårsintervallerna
för trädslaget i fråga. Skulle man komma ett eller annat år för tidigt, är
förlusten ej så stor. Fröträden pläga tvärtom väl utnyttja den dem därigenom
givna längre utvecklingstiden till att repa sig efter friställningen och öka sin
krona. Frösättningen befrämjas härigenom. De ogynnsamma förändringar,
marken möjligen kan befaras undergå genom att mera direkt utsättas för sol och
vindar, kunna motverkas dels genom en relativt tätare fröträdsställning, dels
därigenom att allt ris- och grenavfall får kvarligga. Först under själva fröàret
hop föres riset och markberedning äger rum, så att vid frö fallet marken är
beredd mottaga detsamma.
Denna markberedning utföres i huvudsak på samma sätt som förut under kal
avverkningen omnämnts. Dock bör löpbränning och stubbrytning ej gärna ske. Vid
löpbränning skadas nämligen lätt de kvarstående fröträden, och stubbrytning kan medföra
den olägenhet, att fröträdens fina rötter därvid avslitas, vilket kan medföra trädens
utdöende eller åtminstone vantrevnad. Skulle emellertid hygget vara beklätt med så
yvig markvegetation, att uppkommande av återväxt uppenbarligen förhindras, och man
icke genom andra medel har utsikt att bli av med denna markvegetation och icke vill
företaga plantering, måste löpbränning tillgripas. I sådant fall avlägsnas omsorgsfullt
alla brännbara ämnen på en radie av åtminstone 2 meter kring varje fröträd, och
avfallet kastas ut över mellanrummen mellan frö träden. Samtidigt utbredes det torra
riset någorlunda jämnt över dessa mellanrum, dock tjockast längst från fröträden.
Dessa arbeten böra helst ske på hösten, men om avverkningen skett under fröåret och
det är fråga om våra vanliga barrträd, måste de ske på våren, varefter hygget brännes
så tidigt som möjligt. Ett sårande av markytan efter bränningen med harv eller
svedje-plog är av stort gagn.
Är marken mindre besvärad av ogräs men mycket risavfall finnes, bör det
sistnämnda antingen släpas ihop i högar och brännas eller hopföras i strängar i enlighet
med de föreskrifter, vi i det föregående lämnat (sid. 106 o. f.). Där fara för sorkskada
kan anses föreligga, böra varken strängar eller risbunkar få kvarligga, emedan dessa
små gnagare då finna utmärkta tillhåll i riset. Bränning av riset kan dessutom förordas
om parasitsvampar eller skadeinsekter kunna misstänkas förekomma däri. Lämnas
rissträngar kvar, böra mellanrummen bearbetas med lämpligt redskap.
Underlåtenheten att utföra dessa arbeten har framkallat många av de
otillfredsställande föryngringar vi se i våra trakthyggesskogar. I bokskogar utföres
markberedning bekvämt genom insläppande av svin, som vid sitt bökande efter de nedfallna
ollonen uppriva jordytan till lagom djup. Men då svinhjordar numera ej gärna släppas
»i ollonskog», får här i de flesta fall något av förenämnda redskap tillgripas. Bränning
är där utesluten.
— 306 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
