Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 3. Avverkning och skogsföryngring - b. Allmänna principer för avverkningens utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR AVVERKNINGENS UTFÖRANDE.
förhållandena kunna framkalla högst betydande avvikelser från en vinds
huvudriktning. Särskilt är detta fallet i starkt kuperade eller bergiga terränger. Vinden
kan här liknas vid en vattenflod som störtar framåt, om än vinden är vida mer
rörlig och elastisk. Möter den en brant höjd, kastar den åt sidan och följer
närmaste dalgång, t. o. m. om denna bildar en skarp vinkel mot huvudriktningen.
Finnes intet dylikt avlopp, stiger den i höjden men kastar sig åter ned på andra
sidan skogskrönet och kan då på läsidan göra större skada än på vindsidan.
Dessa förhållanden äro hos oss ännu icke tillbörligt studerade men hava i
utlandets bergstrakter varit föremål för ganska ingående undersökningar.1 Några
därur hämtade allmänna iakttagelser må här anföras.
I en dalgång går den förhärskande vinden alltid i dalgångens riktning.
Lutar dalgången i en viss riktning, är den vind förhärskande, som följer lutningens
riktning. Kröker dalgången, följer vinden krökningen, men försvagas ju flera
krökningar som finnas. En vind, som blåser t. ex. från väster, skadar mindre den skog,
som växer å en mot denna vinkelrätt stående höjd, än den skog, som växer å
sluttningen till en i väster och öster gående dalgång.
Likaledes gör en vind, som stöter mot en vinkelrätt mot densamma liggande höjd,
ofta större skada å, höjdens övre läsida än å vindsidan, emedan dels vinden verkar
starkare nedåt än uppåt, dels träden lättare kullkastas utför en höjd än uppåt.
Nordanvind är alltid kall och följer därför närmare marken, under det att sydlig
vind är varmare och träffar hårdare högre belägna punkter.
Ledning för bedömande av den förhärskande vindriktningen å en viss trakt kan
man få genom aktgivande på trädens kronform och lutning samt på riktningen av
förekommande vindfällen m. fl. tecken.
På grund av förestående iakttagelser om vindens verkningar och
riktningsförändringar med hänsyn till lokala förhållanden kunna för bergstrakter följande råd givas:2
(Förutsättning att vindens huvudriktning är västlig.)
1 Se t. ex. Zätl, Handbuch d. Forstwirtschaft im Hochgebirge, Wien 1831. B. A. Bargmann,
Die Verteidigung und Sicherung der Wälder gegen die Angriffe und die Gewalt der Stürme. Allg.
Först- und Jagdzeitung 1904. Nördlinger, Lehrbuch des Forstschutzes, m. fl.
2 D:r C. Heyer, Der Waldbau oder die Forstproduktenzucht, Leipzig 1906 sid. 69 o. f., ur
vilket arbete även fig. 93—98 äro hämtade.
— 287 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
