Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Ack Kerstin du! vi slitit allt förgäfves,
Och mödans lön oss utur händren går!
KRISTINA (som satt sig).
Är då väl allt förloradt?
KARL.
Ja, din son,
Min herrlige, min raske Gustaf Adolf,
Får gå som tiggare ifrån sitt arf!
KRISTINA.
Och detta säger du, hans egen fader?
KARL.
Nej icke jag, men ödet säger det! —
KRISTINA.
En man kan kämpa mot sitt ödes nycker.
KARL.
En man, ja! Men en bruten gubbe ej!
KRISTINA.
Bär du ej ännu Sverges kungakrona
Uppå ditt hufvud? Bär du i din hand
Ej lagens skarpa svärd? Så låt det falla,
Och slå upproret af med deras hufvun
Som spunnit det!
KARL (rysande).
Nej! det är nog med blod,
Jag vill ej flera än till spöken göra!
KRISTINA.
När så du tänker, undrar jag ej på
Om makt och krona, undersåtar, vänner,
Dig öfvergifva, som du sjelf det gjort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
