- Project Runeberg -  Wasa-Arfvet. /
41

(1868) Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


41

Synd att den gamle blifvit har så vek,
Att bödeln hvilar och har goda dagar!
Då var det annat uti Linköping
Och uti Finland sen! Der offrades
I hekatomber till din ära, fader,
Och högt stod då i lyckans gunst din son!

(man hör skratt och muntert tvistande till venster;
han ser ditåt.)

Der kommer Gustaf Adolf! Visste jag
Hvad blomma gömmes i den slutna knappen,
Och huru jag hans sinne fångade!..
En annan ton får man slå an än förr,
Så mycket ser jag redan!... Nu dit in,
Förrn Some sjungit ut, att olja gjuta
Uti det gamla Saulslynnets eld,
Så unge David den ej släcka rår,
Ty i dess häftighet min makt består!

(kan går hastigt in till höger.)

Sjette scenen.

GUSTAF ADOLF. MARIA. (Båda från venster;
Maria förut med ett papper i handen; Gustaf
Adolf söker att taga det ifrån henne.)

GUSTAF ADOLF.

Maria, syster! Jag blir aldrig god
Om du ej lemnar mig min visa åter!

MARIA (skrattande).

Så får du vara ond, men se den vill jag!

GUSTAF ADOLF.

Min hjertans kära syster! gif mig den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wasaarfvet/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free