Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att någon personlig harm öfver de liberala gruppernas
hållning till hans utnämning, om ock omedvetet, kan ha
spelat in i hans förändrade sinnesstämning, vore ock
mänskligt förklarligt. Säkert är att frihetssångaren
från 1860-talet, hvilken ännu under hela 80-talet
hissade afgjord liberal flagg, under seklets
sista årtionde stod det politiskt-konservativa
lägret närmast, äfven om han i kulturella spörsmål
förblef frisinnad. »Jag vill visa dessa herrar» –
skrifver han 1892 till Stern – »att man kan älska
friheten utan att följa partifanan. För mig är den
nationella friheten det enda verkliga lifsvillkoret
för ett folk: frihet utåt. Allt annat är af sekundär
betydelse.»
»Hvad betyda personliga nålstygn», utropar han
på sommaren 1891 i ett bref till Estlander, »mot
den sorg, hvarmed ett fosterlandsälskande sinne
betraktar den förvildning, försoffning, fördumning,
som bemäktigat sig vårt arma folk i förhållande
till vår enda lifsfråga: försvaret. Du läser våra
tidningar, och jag behöfver icke säga mera. Jag vill
blott tillägga, att om jag vore finnländare, med
allehanda ukaser sväfvande öfver mitt land, skulle jag
knappt känna mig så betryckt in i själen, som jag gör
vid synen af vår fortgående upplösning; hvartenda
tidningskontor tapetseradt med en skandalpress,
mot hvars nedrigheter intet korrektiv mera finnes
i den offentliga känslan; riksdagen en tummelplats
för de futtigaste gräl om små materiella intressen,
litteraturen ett servilt eko af den nyaste visheten
för dagen. Fuimus Troes!! Mitt enda hopp står till
en stor nationei pröfning, som skall uppväcka de
bättre krafterna, hvilka ännu slumra i nationens
inre. Kvinnorna och skolungdomen hafva ännu svenskt
gry i sig. Med Guds hjälp skola de en gång åter
upphjälpa oss, sedan denna ömkliga generation blifvit
väg-grus under ödets fot.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
