Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mina dikter och bereda dem det rum äfven på menige
mans hylla, som de torde förtjäna. Jag tror att
godtköpsupplagan af Svenska Bilder var ett mycket
godt grepp i den vägen.»
I mars 1890 sände han sin förläggare den plan till en
samlad upplaga, som först tretton år senare, samma år
han dog, blef – ytterligare utvidgad och förbättrad –
och lagd till grund, för de Samlade Dikter, hvilkas
utgifvande han ty värr icke själf fick upplefva.
Snoilsky var mottaglig för den uppmärksamhet, som
kunde komma hans diktning till del i utlandet. Han
omtalar i sina bref med en viss glädje en eller annan
uppsats i detta afseende, bl. a. i den danska pressen,
där ju eljes svensk litteratur sällan observerades;
han skref exempelvis 1884 till Seligmann:
Jag är mycket känslig för ditt välvilliga bemödande
att göra mina alster kända i utlandet, ehuru jag
ej väntar mycket resultat af öfversättningar. Vi
stackars svenskar äro en gång för alla slagna
till en slant. Bland alla våra skalder har ingen
utom Tegnér, och han endast genom en enda större
dikt, Frithiof, lyckats varaktigt eröfra en plats
i den anglo-germaniska läsevärlden. Runeberg,
hvars skorem jag icke är värd att upplösa, har,
trots mycket förtjänstfulla tolkningar, aldrig
vunnit annat än en flyktig uppmärksamhet hos några
litteraturälskare ex professo här i detta Tyskland,
där man ännu räknar sådana småherrar som Geibel
och Scheifel till litteraturens heroer. En tysk
litterat sade nyligen, att Runebergs dikter blott vore
»Eisperlen». De vilja nu en gång alltid hafva »die
patetischen Geberden». Sann känsla, hvars uttryck ger
sig tillkänna utan larm, märka de icke. Härmed vill
jag visst icke visa mig otacksam för dina bemödanden
att göra mig litet känd härute, jag menar blott,
att <i>jag icke är optimist<ä/i> i fråga om resultatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
