Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De togo alla till fötter,
Men borta i byn slogs larm;
Försåtligt ett slungadt bronsspjut
Begrof sig i jättens barm.
Liksom en stupande fura
Han sjönk bland gungande ax;
Nu vardt det af små och stora
Ett stim kring den fallne strax.
De mätte hans väldiga skuldror
Och prisade gudarne visst,
Som lärt dern att fälla de starke
Så lyckligt med konst och list.
Men inne i urskogsmörkret
Bland mossiga hällar grå,
Där väntade jättekvinnan
Med sina hungriga små.
En ekorres snabba prassel,
En susning i tallens topp –
Otåligt strök hon ur pannan
Sitt gula hår och såg opp.
Och gång efter gång förgäfves
Ett lekande gossepar
Sprang fram några steg mot snåret
Och ropte: nu kommer far!
I februari 1886 mottog Snoilsky underrättelsen om den
käre vännen Edvard Bäckströms bortgång. Till deras
gemensamme förtrogne Wikblad, som underrättat honom
om dödsfallet, skref han:
Alltså är då vår käre Edvard ej längre bland de
lefvande – jag tyckte i höstas efter återkomsten
från Hjo, att han hade tagit sig mycket, och
kunde ej föreställa mig, att hans slut skulle vara
öfverhängande. Frid med den gode,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
