Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Florenz och Dresden 1881-1883. - Den tredje diktsamlingens tillkomst. - Sociala tendenser i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som på detta sätt af leda och misströstan våldsamt
gå bort, äro ändock bland de naturligen ädlaste och
bästa. De, som lika tidigt , men ändå lefva,
hvilka gärningar skola väl de komma att utföra? Sällan
har jag lifligare kännt, att nödvändigheten, den
stora nödvändigheten, utan hvilken hela tillvaron blir
orimlig och outhärdlig, dock först och sist är tron
på en personlig Gud. Icke den tro, som behöfver stöd
af dogmer, men den, som vår känsla, allt det bästa
inom oss, innerst behöfver. Jag omfattar denna tro af
hela min själ, ehuru all min teologi skulle kunna få
rum i några få kärnsanningar, i den Bärgspredikan,
som innehåller allt det mest ljufva och tröstande,
hvartill ännu mänskligheten lyssnat, och jag vet och
känner, att detta skall blifva beståndande, huru än
de yttre företeelserna skifta på jorden.
Hvad samhällslifvet och dess öfvergångsformer i
stat och kyrka beträffar, tror jag däremot icke,
att mycket af det nu bestående förtjänar aktning,
och därför längtar äfven jag i min mån efter att
se gryningen af en ny tid. När skall denna komma?
Somliga tecken tyda på att den skall komma snart,
andra åter, att dess morgonrodnad ännu »sofver bak
skyar». Till de nedslående tecknen räknar jag en
sådan sinnesförfattning hos de unge, som den, hvilken
du nämnt. När de, som skulle timra på den nya tiden,
så sorgligt undandraga sig, betyder det, att vi ännu
få vänta länge på en generation, som med brinnande
kärlek vill gripa uppgiften an.
Hvad roll skall poesien spela under sådana
förhållanden? Sedan jag afslutade min sista lilla
bok, har min ästetiska grundåskådning blifvit
i ej ringa mån modifierad. Min tro på det skönas
berättigande såsom något själfständigt i och för
sig har blifvit rubbad, och jag lutar allt mer och
mer till deras åsikt, enligt hvilka litteraturen
ej har någon raison d’être, om den icke förmår
att afspegla någon af de stora tankar och idéer,
som praktiskt sysselsätta samtiden. Åtminstone
fordras, tror jag, att författaren i sin diktning
bör låta framskymta sin egen ståndpunkt gentemot
lifvets högsta och viktigaste frågor, såsom
de te sig för hans land eller omgifning. Då
nu tillika gudstron bibehålles,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
