- Project Runeberg -  Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap /
266

(1905) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vapenbröderna är byggd på en lokalsägen från
Östergötland, hvilken ännu lefver bland landtfolket,
nämligen att de två från Tyska kriget hemkomna
stallbröderne, grefvarne Douglas och Lilje
öfverenskommit att så högt anlägga sina gårdar –
Stjärnarp och Löfstad – att de, öfver de vackra lunder
och insjöar, som lågo dem emellan, kunde se till
hvarandra och gifva tecken när glada dryckesstämmor
vankades i deras gästfria riddarsalar. Snoilsky
för fram tecknet äfven till det sista bådskapet, då
flaggan på half stång å Stjärnarp låter vapenbrodern
förnimma vännens bortgång. Den ene af de två
stallbröderne, Robert Douglas hörde till Snoilskys
ättefäder. Af alla de Svenska bilderna närmar denna
sig mest Runebergs fänriksstil.

I Brandklipparen har Snoilsky upptagit ett gammalt
Dalinskt grepp att skildra Sveriges utveckling i en
hästs gestalt; det är Karl XII:s saga, som förtäljes i
och med Brandklipparens öden, den käcke blackfålen af
bondras, som en gång mäktade bära Karl XI till segern
vid Lund, som bragte honom kring för att skipa rätt,
där våld var å färde eller bonden bedrogs, som varit
den sexårige prinsens lekfåle och sedan fört honom ut
i kriget, till snön i Ukrain så väl som till Bender,
som aldrig frågat hvarthän eller hvarför, men som
till sist ömklig och svag – en bild af det utarmade
folket – står vid Lund och gnäggar sin klagan:

Jag mäktar ej mera, – herre, sitt af!
Jag tror, att det är förbi.

Vi möta i denna dikt såväl som i den något
sentimentala Hemkomsten och äfven i den vida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warsnoil/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free