Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Peter Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
onödiga «konstfantasterier» till ett säkrare »bröd» i dubbel mening.
Konstfantasterierna lekte dock allt fortfarande Jan Petter i hågen.
Klok och förståndig i penningsaker, såsom Molin alltid var och
förblef trots alla »artistiska» funder, lät han emellertid icke – ens
efter fadrens död – »den grufva hvarmed hans fader arbetat sig
upp gå sig ur händerna för en möjligtvis svår framtid». Och under
det att «arbetstiden» egnades åt praktiska värf, använde bagaremästaren
och handlanden sina lediga stunder till måleri, modellering,
versskrifning, »galvanoplastik» och slika »onödiga» sysslor.
Så var det, att anno 1843 Karl Johans fjärdedelssekels regeringsjubileum
skulle firas i Göteborg. Man behöfde till festen
en bröstbild af kungen, men, eget nog, det fans den tiden ingen
lämplig kungabild för detta ändamål i staden och handlanden Molin
åtog sig då att med ledning af en silfverslant modellera konungens
drag i gips. Bysten lyckades och stadens herrar voro handlanden
Molin mycken tack skyldige.
Man började finna, att de där sysselsättningarne på lediga
stunder ändock icke varit så tokiga. Kom därtill ryktet om Thorvaldsens
triumftåg vid hans återkomst till Danmark – och Molins
lefnads verksamhet var bestämd. Bod och bageri såldes, och med
de besparingar han vunnit samt med en del af Göteborgs stormän
såsom »rygg» gaf förre handlaren J. P. Molin sig ut på utrikes
resor. Köpenhamn blef hans första studieort, dit hade han dragits
af Thorvaldsens stornamn. Men denne Nordens förste på plastikens
område kunde icke mottaga den unge ämnessvennen på sin
atelier och hann endast lemna honom några goda råd. Redan i
Mars 1844 var Thorvaldsen ej längre bland de lefvandes tal. Medaljören
Christensen och den äldre Bissen blefvo Molins lärare,
och från deras skola begaf han sig 1845 till Roma, – där Fogelberg
– son af samma bygd som han – då ännu vistades. Af
denne uppmuntrades Molin att år 1847 sända hem sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
