Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Personliga förhållanden 1884-1896. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650 VIKTOR RYDBERG
obenägenhet att avslå en anhållan eller ett förslag,
oavsett allt det obehag vare sig infriandet av hans
ja eller oförmågan att inlösa det sedermera kunde
bereda honom (jmfr t. ex. ordensfrågan). Hans
inneboende häftighet var ock på visst sätt
vrång-sidan av hans nitälskan och tog sig vida mindre
uttryck, när det gällde en personlig förnärmelse,
än när han ansåg de ideal kränkta, vilka voro
honom dyrbara. För personlig kritik var han icke
ömtålig, men väl för gyckel med de åsikter han
hyllade och kunde här gå till överdrift.
Själv ansåg han sin största svaghet -
isynnerhet under en tidigare period - vara vekhet i viljan,
bristande energi att utföra även rätt enkla saker,
när lusten icke var villig. Det var vid sådana
tillfällen nästan som om en hypnotisk makt hölle
honom tillbaka.
Då Hedlund en gång med anledning härav
häftigt förklarade för honom, att han icke kunde
respektera en man, vilken ej mäktade sätta i verket
sina enklaste avsikter, förblev Rydberg ett
ögonblick tyst, men svarade sedan: »Sven, min vän,
du är för stark att förstå mig.» Och i samma
ögonblick föll Hedlunds blick på en skrift som låg å
Rydbergs bord: Kants broschyr om människans
makt att genom egen kraft varda herre över
sjukliga känslor.
Själv skildrar Rydberg denna sin svaghet i ett
brev omkring 1880 till en emigrerad vän (H. W. A.
Lindéhn):
»Skulle jag förklara det sorgliga faktum, varför jag
icke länge sedan besvarat ditt brev, så bleve, fruktar jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
