- Project Runeberg -  Viktor Rydberg, hans levnad och diktning /
623

(1913) Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Poetisk eftersommar 1888-1896

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POETISK EFTERSOMMAR 1888-18Q5 623

berget. Den unge fakiren. Den ensamme
flyttfågeln. Bakom töckenväggen. Gör
som du hoppades. Elias och
Baals-prästerne. De visste icke, vad kärlek är.
Det gulnade lövet. D j u p a r e i n i skogen.
Ungdomens källa. I domen. Petrus gång
till korset. Epikureerne och
pelarhelgo-net. Halfred Vandradeskald. Emaus.
Gossarne vid Genezaret. Klostret. Grindsto
1-p e n.* Guds konungadöme. Domine, quo
vadis? (Herre, vart går du?) Den
hemlighetsfulla tonen. Oden vid Gestilren. Jorden
som kyrkogård. Det vandrande folket
(utkast till en dikt om zigenarne föreligger). Isak C
o-menus. Månen och pessimismen.
Kojornas barn. Gossarnes kvällsvandring. Ur
Ahasverus’ dagbok. Häxan. Se
västerhavets vågor (omarbetning av Maria Skyttes visa
i Fribytaren**). Den magnetiserade ladyn. S:t

* Grindstolpen. Ensam kvar sedan huset rivits. Allt
annat försvunnet. Skratt och gråt, födelse och död, stort
arbete och vila, härdens trasor, regnets fall på rutorna,
suset från träden, arbetet på åkern, tankarne vid härden,
gästabuden, snart försvunnet men ej förlorat. Den stora
bildersalen med fotografier i färger. Rotundan, där tiden
kröker sig. De tre nornorna som mötas. Det förflutna,
närvarande och tillkommande. De le åt oss, som skåda
endast det närvarande. (Jmfr ett ställe i Vapensmeden
om tiden, minnet och aningen.)

** Omarbetningen lyder:

Se västerhavets vågor

i purpur gunga och i gyllne lågor

och leka med varandra

kring ön, där våra ungdomsdrömmar vandra.

Så sväll av fröjd, du segel,

och sväva över oceanens spegel.

De vinka oss, vi skynda dem till möte

att sjunka för en stund i deras sköte.

Hur strandens klippor blänka

i rosigt sken, och skuggorna sig sänka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warburyd/0647.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free