Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Släkt. Föräldrahem. Skol- och gymnasieår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språklärans regler, och den romerske Cornelius, deras
tecknare, en oblidkelig pojkpinare i gröna glasögon och
lastingsrock, med någon av dessa dockor i ena handen
och riset i den andra. Engelbrekt och Sturarne blevo
namn, Lützen och Narva årtal och dagtal – intet annat.
Att vi voro födde i Sverige, fingo vi lära här, men ej,
att vi voro svenskar. Det lärde oss icke skolan, utan
den gamle soldaten, som nu var stadstrumslagare, eller
den stackars lantvärnsmannen, som nu tiggde i ett
gathörn, sjungande:
Bort, plog och spade ur min hand!
Kom, svärd och bajonett!
Men stundom lyste vår magisters panna av ett annat
sken än det från lågorna i ljuskronan, dessa sömniga
lågor, som med matta tungor slickade sina långa vekar.
Det blixtsnabba skenet kom inifrån. Han steg upp, han
rätade sig, han tycktes skaka en osynlig börda från sina
axlar. Dock endast för ett ögonblick. Han sjönk åter
tillsamman, källsprånget sinade som det kom, ordet, det
livgivande ordet, för vilket gossekynnet är så mottagligt,
ordet om tillvarons mål, om aktningen för allas gagnande
id, om den friska viljan att som goda stridsmän gå ut
ur skolan i livets fejd – det ordet som vi aldrig skulle
glömt, om det blivit sagt, det dog på hans läppar, det
hörde icke till läxan, det låg utanför skolstadgan, det
dömdes kanske till och med olämpligt för präst- och
ämbetsmannavägens ämnessvenner. Och vem dödade det?
Då den där ljusglimten skönjdes i lärarens anlete, rörde
sig en skepnad i den mörka vrån bakom tavlan, och
därifrån sträckte sig över golvet en skugga, skuggan av
en arm och en hand med utbredda kloväpnade fingrar
– och skuggan töjde sig, tills hon nått läraren, och
hon lyfte sig, och den hemska handen lade sig på hans
huvud. Och han satt hopsjunken som förr, och läxan
började på nytt.
Om vi åtminstone fått veta, att det var vår plikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
