Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer eller mindre tom. I den mohn de mera nyttjat bibeln, fann
jag dem altid kärnfullare, och detta förde mig efter många
onyttiga försök til det för en predikant endast kloka och
nyttiga, at läsa bibeln och den nästan allena. Jag begynde
dermed och läste hvar dag et stycke, altid med afseende på
mit ämbete. Jag inrättade mig en bok med afdelning af vissa
blad för hvar prediko-dag hela året. När et språk mig
förekom, som var synnerligen lämpeligt för en viss prediko-dag,
så anteknade jag det på sit behöriga ställe. På det sättet
feck jag snart et ansenligt antal dispositioner, som voro mina
egna och således hade mit egna tycke för sig, hvilket icke
litet gaf lif och rörelse åt min omtanka at dem skickligen
afhandla. När jag skulle bereda mig til en predikan, gjorde
jag mig först ur grundspråken väl bekant med texten, läste
så allt hvad jag ägde til undervisning i mit ämne och begynte
sedan skrifva. Jag skref merendels först i concept och sedan
rent. Genom denna method kom jag fort nog i min väg.
Naturen hade gifvit mig tämmeligen lyckliga gåfvor, som äfven
uparbetades genom öfverläsning helt högt hema i min kamare
och i vekopredikningar, til hvilka jag omöjeligen hant skrifva,
upöfvades til den frihet i utförandet och den magt med
språket, som för en predikant äro högst nödige.
Stilen vårdslösade jag aldrig, utan skötte honom snarare
för mycket, så at han för at vara stark ofta förföll i en
mörkhet för den enfaldiga. Detta var et fel, hvartil min naturliga
gåfva mig förledde, utan upsåt och föresats. En präst har
aldrig mera orätt, än när han tror sin menighet mägtig höga
saker och et högt språk. Den är högst enfaldig. Den borde
ständigt catecheticeras. Och hvarföre äro våre enfaldige präster
mäst omtyckte? Derföre at de äro allmänheten nog nära i
sina kunskaper och sjelfve icke mägta predika annat, än hvad
hon genast förstår.
Man torde tänka, at olika församlingar häri skilja sig:
at man behöfver vara högre i et hof än i en landskyrka.
Om jag får döma af min erfarenhet, så är det icke så. Jag har
predikat för nästan alla slags församlingar och i det närmaste
funnet dem alla lika, alla nöjda med et enfald, som alla behöfva.
Alt annat duger på predikstolen så mycket mindre, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
