Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
ledes var det alltid kalas i mitt föräldrahem på pappas
namnsdag, Erikdagen. Vid kalas bjöds vanligen mycken traktering,
isynnerhet bakverk såsom stora struvor, anisbröd, kringlor
m. m. Det var omöjligt för gästerna att äta upp alltsamman.
Därför lade de var sitt i en hög och togo det med sig, när
de gingo hem. Det var icke liten glädje för oss barn, när
pappa och mamma kommo hem med sina knyten. Då fingo
vi alltid var sin bit av varje sort. Dock tyckte vi mer om, när
föräldrarna icke kunde gå på ett kalas, dit de voro bjudna. Det
var nämligen en sed, att om någon inbjuden uteblev, så skulle
dagen efter kalaset till honom skickas andelar av all
traktering, som bjudits, och det skulle alltid vara »hederligt», d. v. s.
nästan dubbelt så mycket, som han hade kunnat taga med sig,
om han varit där. Detta kallades »näst», och den kunde vara så
»hederlig», att den fyllde ett ganska stort fat. Naturligtvis blev
då utdelningen till oss barn i överensstämmelse därmed.
Barnavärldens förlustelser om vintern voro skidåkning,
kalk-backe, skridskoåkning, snöbollskrig, om sommaren slå boll
och »slå band», rö och segla. Att slå band gick så till, att vi
hade stora tunnband, som rullades på det sätt, att vi slogo på
dem med en käpp. Banden föreställde fartyg och olika platser
i staden voro olika länder och städer, som vi besökte. Till
nöjena hörde också, att vi ibland fingo gå bort och hälsa på
kusiner. Två av mammas systrar voro gifta i Luleå med
handlande (Hammaren och Benckert), och två av hennes bröder
voro köpmän i Luleå och gifta. Alla hade flera barn.
Skaran av kusiner var alltså mycket stor. Att vara med på
kalaser kom aldrig i fråga för barn. Gå i dansskola kom icke
heller i fråga - om det ens fanns någon dansskola, vet jag
icke. Aldrig lärde jag mig heller på annat sätt att dansa.
En enda gång i mitt liv har jag försökt att dansa. Vi barn
voro bjudna till Bodells. Där skulle dansas en vals med musik
på piano. Mamma var med. Hon skulle valsa med mig. Men
jag trampade henne gång på gång på fötterna, så att vi måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
