Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Biografier - 28. Teol. Doktorn och kyrkoherden Johan Gustaf Waldenströms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gården n:o 162 med derå varande åbyggnader äfvensom det närmast västra
tullen belägna magasinet[1], tillsammans i bouppteckningen värderade till 5225 rd.
rgm., hvartill kom 11423 rd. rgm. i kontanter, aktier och obligationer eller tillsammans
16648 rd. rgm.
Han valdes ånyo 1839 till revisor, men måste af hälsoskäl afsäga sig uppdraget.
Framstående som landtbrukare började han 1838 uppodlingen af en, Nors
pastorsboställe tillhörande, mosse om 43 tunnland, samt anhöll samtidigt om frihetsår derpå,
för att kunna verkställa odlingen.
Vid hans död var största delen däraf verkställd, men slutligt utslag rörande
frihetsåren hade då ännu ej fallit. Hans ansökan fullföljdes emellertid af hans
enka, men blef af K. Maj:t afslagen. Hans efterträdare ådömdes dock, att som
ersättning för den kostnad, som blifvit nedlagd på mossodlingen, betala enkan 1600 rd. banco.
Sedan 1839 var han svårt angripen af lungsot, som äfven slutade hans dagar
16/2 1841. Med sin hustru, som dog 16/5 1884 i Upsala, hade han nio barn, af hvilka
sju öfverlefde honom (se tab. 2).
Hans efterlemnade förmögenhet uppgick, enligt bouppteckning, till 12874 rd.
banco, deribland tomterna och gårdarna n:o 57 och n:o 162 i Carlstad.
Utom de förut omnämnde sex disputationerna, har han från trycket utgifvit
1) öfversättning af Voigts Witterungs-Lehre, 2) flere af Carlstads stifts bibelsällskaps
årsberättelser, 3) »försök till reglemente för enkehjälpen inom Carlstads stift» och 4)
»försök i Latinska språkets syntax.»
Han hade en stor förmåga att skrifva såväl svensk som latinsk vers, och
betydligt är antalet af de versifierade tillfällighetsstycken, som han författade, och
bland hvilka särskildt må nämnas ett på latin till biskop O. Bjurbäck och ett på
svenska med anledning af samma biskops död samt ett kalladt »Revisorn».
Med fullt skäl har blifvit om honom yttradt:
»Hvad han med sitt oförtrutna arbete, sitt ljusa förstånd, sin varma, aldrig
mattade nitälskan uträttat för vetenskapernas framsteg, för ungdomens upplysning
och bildning, för församlingens tillväxt i Gudsfruktan och dygd, därom har samtiden
redan burit sitt vittnesbörd, och eftervälden skall icke jäfva den.
Fostrad i tarflighetens och arbetsamhetens skola, hade han så godt som med
modersmjölken insupit förakt för ytlighet och flärd, hat till lättja och oduglighet;
och då han tyckte sig märka, att sällskapslifvet ofta hyllade och uppbar dessa hans
arffiender, drog han sig mycket undan detsamma, samt slöt sig inom sig själf. Men
vände sig någon till honom för att begära råd eller upplysning, så klarnade blicken
och vidgades bröstet, och med den största vältalighet på en gång hjärtats, tankens
och uttryckets, gaf han åt de mörkaste och dunklaste ämnen klarhet och ljus, åt
de enklaste och mest hvardagliga högre betydelse och sammanhang. Hvem, som
njutit hans närmare umgänge, har icke blifvit hänförd af den eld, som vid sådane
tillfällen brann i hans ögon, af den klarhet i uttrycket, som så fullkomligt återgaf
tankens bild, af det okonstlade sammanhang, som åt de aflägsnaste och mest
olikartade ämnen gaf en gemensam riktning och mål? — Hvem igenkänner icke häruti
snillets ordnande, allt till det högsta, eviga hänförande förmåga?» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
