Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
utvikningen den återkommande första känslan leder tillbaka
in i förra tonarten, huru härigenom en musikalisk period
uppkommer, huru en mängd sådana, ömsesidigt betingande
hvarandra och utsträckta öfver hela dramat, bilda en sann
musikalisk periodik, m. m., så kan man icke annat än önska,
det Wagner sjelf måtte i utöfningen hafva stält sig dessa
regler till efterrättelse. Men någon sund och tillfredsställande
periodik är just hvad man oftast förgäfves söker i Wagners
musikdramer, och en sådan står ej heller väl tillsammans med
»den oändliga melodien». Denna melodi har ännu ej fått
oinskränkt spelrum i Lohengrin, men i Tristan, Nibelungen
och Meistersinger rasar hon ohejdadt, undertryckande nästan
all musikalisk form, all enhet, all ordnad öfverskådlighet, all
hållning. »Ett litet motiv begynner, det blir, innan det ge-
staltat sig till egentlig melodi (till tema), liksom omböjdt,
sönderknäckt, genom ett oupphörligt ryckande in i de mest
olika tonarter stäldt högre eller lägre, fortspunnet, derpå
styckadt och åter förkortadt, än af ett, än af ett annat in-
strument upprepadt eller efterbildadt. Med ängsligt und-
vikande af hvarje afslutande kadens flyter denna benlösa
tonmollusk, allt jemt förnyande sig ur sig sjelf, fram i det
oändliga. Af fruktan för det vanliga i de naturliga hel-
eller halfsluten förfaller Wagner i ett annat icke bättre pe-
danteri; han blir nemligen monoton just derigenom, att han
regelmessigt, så ofta örat väntar en afslutande treklang, länkar
in i ett dissonerande ackord. »— Bättre än med dessa Hans-
licks ord kan den oändliga melodien icke beskrifvas. Men
den oändliga melodien är dessutom i sig sjelf en motsägelse.
Med melodi menas något helt, afslutadt, således icke oändligt.
Wagner kan väl härpå svara, att hon dock verkligen blir af-
slutad, nemligen på samma gång dramat slutar. Godt; men
Wagner förbiser, att för att sinnena skola kunna omfatta och
uppmäta en lång sträcka, måste de nödvändigt skaffa sig håll-
punkter på densamma, af samma skäl som en vandrare behöfver
hvilopunkter på en lång väg. Den rätta texten till Wagners
tendensmusik är ännu oskrifven; ty den bör bli sådan, att
hvarje akt reciteras utan punkt, komma eller annat skilje-
tecken — på sin höjd ett frågetecken här och der. Nota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
