Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Bacchi lefverne och äfventyr under hans köttsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Kung Kadmus hade vidt kring jorden farit,
En gissel för sin tids förtryckare.
En gruflig drakes baneman han varit
Och af dess tänder värfvat krigare.
Dock aldrig sådan smärta han erfarit
Som då han såg sin dotters smädelse.
Ej hjelpte åldefn, ej erfarenheten:
Han blef ett rof för obetänksamheten.
Med en i fordna strider härdad klinga
Han syftade att klyfva midt i tu
Den djerfve, som, hans ära att förringa,
Midt för hans ögon dristade sig nu.
Med samma dråpslag ville han ombringa
Sin egen hulda, sköna dotter ... hu!
Han glönlde faderskärleken i harmen,
Och vreden gaf fördubblad kraft åt armen.
Han högg ett grufligt hugg — och klingan bräcktes
Som om han huggit i demantens häll,
På hvilken jordens tunga axel sträcktes
Att svarfva morgon, middag, natt och qväll.
Han högg . . . Den höge gästen ej förskräcktes.
Men Semele blef blind och döf och säll,
Och under hugget alstrade naturen
Den kraft, som skänker fröjd åt kreaturen.
Här slutas första afdelningen i texten, och Bacchi
lefverne följer härefter lika omständligen berättadt ... Ett kort
utdrag deraf torde tiden ännu medgifva:
Vår Bacchus var knappast gjuten i sin första form,
förrän hans förunderliga öden börjades. Ett mennisko-ämne
skulle ha blifvit förgängelsens offer under enahanda vilkor, men
han var danad till gud och parkerna hade utsett honom till
menniskoslägtets tröstare i evärdeliga tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
