Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXIII
rörande berättelse. Du finner att Wadman dog såsom han lefvat*)
. . . Fattigdomen, hans trogna följeslagare, lemnade honom aldrig
under vandringen mellan vaggan och grafven, och de tårar, som några
vänner göto vid hans urna, blef den enda vården öfver den enslige,
ädle, varmhjertade skalden.
Dock — icke den enda, ty i sina dikter har han sjelf byggt sig
en minnesvård, mera oförgänglig än marmor-mausoléen.
Medvetandet härom synes ha tröstat honom i hans sista stunder och hviskat i
hans öra romarskaldens ord: Momimentum cere perennius ....
Wadman var endast 60 år gammal, då han dog, men han var
mätt på verlden och skildes utan saknad derifrån. Han hade
lefvat nog för att lära känna dess dårskaper och begabba dem, för att
röna dess bitterhet och vänja sig vid den. Han satte icke mera
något värde på "lifhanken", och från sin dödsbädd kunde han, utan att
skrymta, upprepa hvad han kort förut skrifvit:
"Hugg då till, du med lien — jag hård är som stenen —
Tappa blodet ur pulsen och döfva mitt hjerta,
Så godnatt, ni kusiner bekymmer och smärta!
Kommen, muser, och gråten en vers öfver benen . . .
Ja, godnatt mina sorgliga öden!
Mycket bättre än lifvet är döden.n
Enligt den aflidnes förordnande sveptes han i en hvit skjorta
och nedlades i granris . . . "Jag har alltid älskat granarnes doft"
— yttrade han — "jag vill ha med mig i grafven något, som
påminner om mitt hemlands skogar." Ingen bjudning gjordes till
begrafningen, men processionen var den största man någonsin sett i
Göteborg. En mängd vänner samlades derefter i frimurarelokalen, der
känslans och ögats tårar blandades med drufvans under de föredrag,
som höllos vid skålen för den älsklige skaldens minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
