- Project Runeberg -  Världens herre /
520

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Eugenia Danglars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 520 -

med mig mitt behov, att från er mun få höra ännu
mera om min mor. Ni var ju ett ögonvittne till denna
gräsliga gärning! Jag vågade icke förr be er därom
- men nu, då vi känna varandra närmare - Louise,
vill du icke efterhöra, om man Kar lämnat nothäftena?
Louise förstod vinken, även den gamle herrn, och
båda avlägsnade sig.

- Denna tilldragelse berör så bedrövliga sidor av
mina familjeminne, sade Eugenie, då de båda voro
ensamma, att det bör rättfärdiga min önskan att icke
göra någon annan till åhörare av vårt samtal. Är det
icke förskräckligt, att samma människa, som en gång
skulle bliva min make, nu blev min moders mördare?

- Ni vet icke ännu allt, sade don Lotario, och nu
berättade han för sångerskan, med den skonsamhet
som var nödvändig, i vilket förhållande Benedetto
Loupert stod till baronessan. Eugenie skälvde. Huru
lätt kunde hon icke hava blivit maka åt en människa,
som var son till hennes moder!

Berättelsen tog en ansenlig tid i anspråk, likaså
berättelsen om baronessans sista ögonblick. Det hade blivit
sent. Ljusen voro nedbrända. En tjänarinna hade
anmält att Louise d’Armilly gått till sängs.

Allt eftersom berättelsen antog karaktären av
enskildheter, blev Eugenie oroligare, och var och en annan
skulle märkt, att hon önskade avbryta dessa och
övergå till ett annat. Hennes kinder hade rodnat, hennes
vackra ögon hade blivit mera glänsande och livliga.
Emellanåt inträdde en hastig blekhet i stället för
rodnaden och hennes hand darrade då hon tillfälligtvis
höjde den för att göra någon rörelse. Rollerna voro
här ombytta. Eugenie var den oroliga, uppskakade
älskande, som stod färdig att göra sin kärleksförklaring
- dön Lotario den oförberedde, intet anande, som ej
kunde veta vad som föregick i sångerskans hjärta.

- Nå, don Lotario, sade hon slutligen, låtom oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free