- Project Runeberg -  Världens herre /
398

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

" 398 -

hans kyssar. Hennes ögon tillslöto sig, hennes läppar
darrade.

- Judith, sade Albert förskräckt, ni bävar ni
dai-rar - ni älskar mig icke!

- Jag är blott er slavinna, ni är min herre, min
räddare. Jag har lagt allt i edra händer, mitt liv, min
heder. Jag kan ju ej vilja annorlunda än ni!

- Hennes röst klingade bruten och ihålig; med
möda förstod Albert henne. En stark och hemsk
ryckning uppstod i hennes bröst och hon tryckte händerna
för ansiktet.

Alberts armar sjönko från hennes skuldror. Ett
Ögonblick stirrade han förskräckt på henne. Därpå
sprang han upp.

Vad hade han velat göra? En flicka, vackrare,
bättre, renare, än någon annan; en flicka vars hela
heder var anförtrodd åt hans skydd, hans samvete; en
flicka, som kanske icke älskade honom och som av
överdriven erkänsla och svärmisk tacksamhet, icke
vågade neka honom något; en flicka som han kanske
lika litet älskade - en sådan flicka hade han velat
göra till lekboll för en övergående uppbrusning? Var
detta den ära som han på senare tiden så oavlåtligt
eftersträvade? Var detta den ridderlighet, vid vilken
han bergfast hållit sig och som han ville bevara åt sitt
namn, ehuru hans fader fått en skymflig ändalykt.
Albert de Morcerf i Paris skulle icke ett ögonblick
betänka sig, att begå ett sådant dåd. Men Albert
Herrera måste redan darra vid blotta tanken därpå.

Blodet steg upp i hans kinder och zned en känsla
av skam, som han aldrig förr erfarit, skyndade han till
den avlägsnaste delen av oasen. Vågade han sig mera
för ögonen på denna flicka som han så skymfligt
be>-handlat. Han tänkte på att kasta sig på sin häst och
fly. Men kunde han lämna henne ensam? Och likväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free