- Project Runeberg -  Världens herre /
351

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 351 -

den, marterades nu vid tanken på, att hon kunde
tillhöra en annan. Men så händer det alltid. Oftast
bliver en skatt, en vän, ett hjärta dyrbart för oss, först
då vi stå i begrepp att förlora den. Amelie, hustru åt
en annan! - Detta kunde ha gjort Woltram vansinnig.
Han återkallade i sitt minne dessa ljuva tider av sin
första kärlek, dagan>e de hade upplevat i Paris, på
resan till Havre, och till och med ännu på överresan
till Amerika - dessa timmar av muntert joller och
oskyldig kärlek, i vilka Amelie hade öppnat för honom
sitt hjärtas rika skatter. Och henne skulle en annan
omfamna, hennes läppar vila mot en annan mans bröst
- omöjligt! Det gnisslade kallt igenom Wolframs
ådror, och det föreföll honom som han behövde
uppbjuda all sin förmåga, för att icke döda den som nu
vilie göra Amelie lycklig.

Och ändå återkom han alltid till den övertygelsen,
att Amelie handlat rätt.

Under dylika tankar levde Wolfram på sin ensamma
ö. Hans enda förhoppning var, att mormonerna skulle
angripa honom och försöka att köra honom bort. Då
skulle han strida med dem, och i striden duka under.
Detta bleve åtminstone en manlig död!

Wolfram levde även nu som förr, endast av
fågelägg och vissa ätbara vattenfåglar, som han sköt och
stekte i grottan. Han skulle hava försmått, att skaffa
sig någon annan föda, som han ej behövt strida för och
därigenom uppehålla sina krafter.

Till sin stora förvåning och med hemlig ovilja, såg
han mot slutet av yeckan, en båt närma sig ön, och i
den som skickligt rodde densamma, igenkände han sin
rival, fransmannen Bertois.

Båten lade verkligen till vid ön, och några minuter
senare såg Wolfram sin rival klättra uppför berget. Han
var beväpnad med bössa och hirschsvängare. Det
kunde likväl ej förundra den unge mannen, ty mormonerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free